Utan att ta partipolitisk hänsyn har jag sökt med ljus och lykta efter någon kandidat som skulle förstå vart dagens snedvridna EU-klimatpolitik är på väg och sedan vilja göra något åt det. Glädjebägaren rann över när jag hittade Eija-Riitta Korhola och hennes hemsida. Kanske finns det ändå ett hopp för EU.
Här följer ett inlägg om hennes syn på klimat-och energipolitiken i EU i dag.
EU-kandidat uppställd i Finland
Eija-Riitta är filosof med en doktorsexamen i miljöpolitik med teoretisk filosofi som huvudämne. Hon har tidigare varit EU-parlamentariker under tre perioder, i 15 år mellan åren 1999-2014 så hon har vuxit upp med den klimatpolitik som EU driver i dag och hon är mycket kritisk till den.
Klimatvett publicerar här ett utdrag ur hennes blogginlägg KLIMATFÖRÄNDRINGAR OCH SÄKERHET skrivet 21.3 2024. (rubriksättningarna är redaktörens val).
Jag ändrade min åsikt i klimatfrågan
När jag gav mig in i politiken för ungefär ett kvarts sekel sedan ansåg jag att klimatförändringar orsakade av människan var det största hotet mot mänskligheten. Det var det främsta skälet till att jag ställde upp i valet till Europaparlamentet 1999. Jag har dock inte tänkt riktigt så på länge. Det är därför bäst att redan i början av denna korta redogörelse ställa sig frågan: vad är mest utsatt för risker för vår säkerhet, klimatförändringarna eller den nuvarande klimatpolitiken?
Jag ska försöka förklara varför klimatoron hos en person som anser sig vara ansvarsfull och miljömedveten förvandlas till klimatfrustration och kritik mot den valda linjen. I dag anser jag att till exempel fattigdom och energibrist är allvarligare problem än klimatförändringarna. Naturligtvis är jag skyldig en förklaring, vad hände under din karriär som lagstiftare? Jag har bl.a. i min doktorsavhandling beskrivit vilka misstag som har begåtts i klimatpolitikens namn, misstag som tyvärr ofta också har varit till nackdel för miljön.
Inte klimatförnekare, utan statistisk realist
En del avfärdar min kritik som klimatförnekelse. Men egentligen är det statistisk realism. Ju allvarligare klimatfrågorna tas, desto mer bekymrad bör man vara om klimatstrategin tyngs av ensidighet. Finlands andel av de globala utsläppen, cirka en promille, förändrar inte helhetssituationen. I stället har vi tid att förstöra botten i vår ekonomi och vi är också mer sårbara för väderfluktuationer.
Jag anser att så länge vi inte gör stadiga framsteg när det gäller att minska utsläppen bör vi avstå från att skärpa våra egna mål och i stället investera i ekonomisk tillväxt och anpassning. I den nuvarande situationen, under hotet om ett storkrig, bör nettonollmålet, som innebär enorma kostnader, frysas eftersom det inte är vårt första bekymmer.
Aktivister skriver sammanfattningar
Det fanns många orsaker till att jag utvecklade mitt tänkande: det viktigaste jag vill nämna är rapporterna från FN:s klimatpanel IPCC, vars vetenskapliga avsnitt inte ger en lika negativ bild av situationen som rapporterna från Summary for Policymakers (SPM). Den skillnaden började förvåna. Men dessa sammanfattningar är inte längre forskarnas text, utan aktivisternas – och dessa aktivistsammanfattningar ger i sin tur upphov till tidningsartiklar som sedan blir till överdrifter och osanningar.
Extremväder vi upplever ligger inom den naturliga variationen
När allt kommer omkring är det inte mer vetenskapligt att säga att klimatframtiden är katastrofal än att säga att den kommer att bli ljummen eftersom båda dessa alternativ, och många andra däremellan, ingår i klimatmodelleringsscenarier. I allmänhet kommer dead line-retorik eller deadlineism och avgrundsretoriken inte från IPCC-rapporter, utan från överdrivna nyheter. För det andra hjälper överdrifter inte psykologiskt, utan snarare förlamar. Artificiella tidsfrister hjälper varken politiskt eller moraliskt.
Ett exempel på denna överdrift är de många tidningsartiklar som kopplar alla typer av extrema väderhändelser till klimatförändringar, till skillnad från den senaste vetenskapliga utvärderingsrapporten AR6. IPCC själva anser att det finns låg vetenskaplig sannolikhet på denna punkt.
Med andra ord tolkar IPCC AR6 situationen på ett sådant sätt att signalen om klimatförändringar ännu inte har dykt upp bortom den naturliga variationen för följande fenomen, dvs. att dessa fenomen fortfarande faller inom ramen för naturlig variabilitet: flodöversvämningar, kraftig nederbörd och översvämningar, jordskred, torka (alla typer), starka stormar, tropiska cykloner, sand- och sandstormar, kraftiga snöfall och isstormar, hagel, laviner, kustöversvämningar, marina värmeböljor.
Dessutom, även enligt det extrema RCP8.5-scenariot, förväntas ingen klimatförändringssignal år 2100 för någon av dessa, förutom kraftiga regn och översvämningar, och även det endast med medioker säkerhet.
Man bör komma ihåg att alla ovanstående fenomen hör till klimatets naturliga funktion. En del människor kanske har intrycket att ett hälsosamt klimat är ett klimat där inget extremt händer. Så är naturligtvis inte fallet. Och när vi talar om klimatförändringar orsakade av människan handlar det om vad som börjar avvika från den naturliga variationen så att den sedan kan separeras statistiskt.
Nu dör 95% mindre av extremväder än för 100 år sedan
Många betonar att klimatåtgärder är brådskande och prioriterade framför all annan politik, just för att klimatförändringarna dödar människor. Det är nödvändigt att skala upp detta. För hundra år sedan dödades en 500 000 människor varje år av väderrelaterade katastrofer. (Källa: Our World in Data) Idag, trots stigande temperaturer, men tack vare mindre fattigdom och mer anpassningsförmåga, dödar torka, översvämningar, orkaner och extrema temperaturer cirka 20 000 människor per år – 95 % färre, trots befolkningsökning.
Uppskattningsvis 270 000 människor dog i hungersnöden i Finland på 1860-talet, och i Europa dödade den senaste hungersnöden cirka 10 procent av befolkningen. Den drivande orsaken var ogynnsamma väderförhållanden, vilket ledde till att flera på varandra följande skördar misslyckades. Kyla har alltid dödat många gånger mer än värme. Studien, som publicerades i den brittiska tidskriften The Lancet, analyserade data från mer än 74 miljoner dödsfall i 13 länder mellan 1985 och 2012. Av dödsfallen var 5,4 miljoner relaterade till kyla, 311 000 till värme.
Den gröna omställningen har misslyckats
Fossil energi gjorde livet säkrare och enklare, eftersom en stor del av dagen inte behövde ägnas åt att först samla ved och sedan andas in rök som var hälsovådlig av kokkärlen. Medellivslängden fördubblades, spädbarnsdödligheten minskade, resurser frigjordes, vi fick ljus, mat, transportmedel och möjligheter. Under de senaste 25 åren har en miljard människor lyfts ur fattigdom med hjälp av fossil energi. Så när det gäller argumentet att om vi inte gör något åt klimatförändringarna kommer människor att dö, är det bra att vara medveten om omfattningen – det är precis där vi som mänsklighet har gjort avgörande framsteg när det gäller energi. Vi måste hitta substitut för fossil energi, men vi får inte göra det på ett oansvarigt sätt så att vi hamnar i den katastrof som vi tog oss ur. En dåligt genomförd grön omställning hotar att döma miljarder människor till energifattigdom.
Netto-noll till 2050 sänker temperaturen med bara 0,1 C
I vilket fall som helst bör vi leta efter effektiva alternativ till fossil energi, eftersom den kommer att ta slut en dag, men att få panik och investera resurser i fel och alltför omogna lösningar kan äventyra en hel del. Och även om världen skulle sikta på nettonoll till 2050 skulle den bara sjunka under 0,1 C, enligt uppskattningar. Stor kostnad till liten nytta.
Varför är det så viktigt att diskutera detta? Varför ser jag klimatfrågan som en ödesfråga, om än på ett annat sätt än jag gjorde för 25 år sedan? Det är just under förevändningen att bekämpa klimatförändringarna som det sker en betydande maktkoncentration från regeringar till globala aktörer, vilket äventyrar demokratin. Det är just på grund av klimatproblematiken som historiskt dyra politiska åtgärder vidtas med offentliga medel. Det är just på grund av klimatfrågan som både jordbruket kräver nedläggning och industrin har drivits och drivs ut ur Europa. Det är just på grund av denna politik som de europeiska jordbrukarna protesterar och varnar för att vi står på avgrundens rand och att det kan bli hungersnöd. Det är just på grund av klimatfrågan som vi berövas kontrollen över den finländska skogspolitiken. Det är därför viktigt att fritt kunna diskutera vad som är fakta, vad som är överdriven fiktion motiverad av en klicksökande uppmärksamhetsekonomi eller en önskan om politisk makt.
Eija-Riitta Korhola EU-kandidat i kommande val
Christer, jag har gjort samma sökning på kandidater och kommit till samma slutsats. Eija-Riitta Korholas åsikter i klimatfrågan överensstämmer med mina. Kanske dags att rösta oberoende av partitillhörighet på den kandidat som kan tillföra förnuft i klimatfrågor.
Vilken EU-kandidat har Sverige i likhet med finska Eija-Riitta Korhola?
Så lättfattligt och övertygande skriver en tjej som verkligen har satt sig in i klimatfrågan i sin helhet och inte bara papegojmässigt upprepar vad alla andra tycker. Hoppas hon är stark nog att verkligen stå på sig i EU, det kan finnas en och annan där som inte är riktigt bekväm med just vad alla andra tycker men inte har kraft att ensam ta stormen som naturligtvis blåser upp om man visar upp sin skeptiscism.😊