top of page
Skribentens bildChrister Käld

För att fixa klimatångesten (och även klimatförändringarna) måste vi först fixa individualismen


Så här rubricerar Rosanna Xia ett nyligen publicerat inlägg i tidningen Los Angeles Times. Hon menar att klimatångestens orsak ligger i en överdriven utveckling av individualism och kan bara botas med ett stopp av detta mot mera kollektivism.



Här följer några utvalda stycken ur inlägget :


"Varje år, när jag reflekterar över min egen rapportering om översvämningar som blir värre och de giftiga föroreningar som byggs upp, kommer jag på mig själv med att ifrågasätta om jag någonsin skulle kunna rättfärdiga att sätta mina egna barn till världen. Jag våndas över all plast vi inte kan undvika att använda och sörjer monarkfjärilarna som har försvunnit. Med varje nytt värmerekord som krossas, och varje ny rapport som deklarerar en kod röd för mänskligheten, kan jag inte låta bli att känna att vi bara räknar ner dagarna till vår egen utrotning."


"Hur kan de känna sig hoppfulla inför framtiden när de utöver allt som redan finns emot dem också måste oroa sig för skogsbränder, extrem hetta och luftföroreningar som blir utom kontroll?"


"Men man kan inte behandla klimatångest som andra former av ångest, och det är här kulturpolitiken kommer in: Det enda sättet att få klimatångesten att försvinna är att få klimatförändringarna att försvinna, och med tanke på de laddade och djupt systemiska grunderna för klimatförändringar måste vi också ta hänsyn till denna kontext när det gäller våra klimatkänslor."


"En stor anledning till att klimatångest känns så hemskt är den här känslan av att inte kunna göra något åt det", säger Ray. "Men om du faktiskt såg dig själv som en del av ett kollektiv, som sammankopplad med alla dessa andra rörelser som gör meningsfulla saker, skulle du inte känna denna förtvivlan och ensamhet."


"Tricket för att fixa klimatångesten är att fixa individualismen, sa hon. Börja smått, utnyttja det du redan är bra på, gå med i något som är större än dig själv.

Och genom att fixa individualismen, som många unga aktivister redan har listat ut, kan vi helt enkelt ha en bättre chans att fixa klimatförändringarna."


"Men det kan inte bara vara min dröm, eller din dröm. Det måste vara vår gemensamma dröm, säger Armenta. "Jag har vetat väldigt länge att jag inte kan rädda världen, men vi kan rädda världen tillsammans."


_______________________________________________________________________


Enligt den här artikeln känner sig människor "oroliga" för klimatet, och lösningen är att ta ett steg tillbaka och ta en rationell titt på saker och ting – att helt enkelt avveckla individualismen. Genom detta skulle vi kunna rå på klimatförändringarna och på så sätt minska på oron.


Om vi verkligen skall ta ett steg tillbaka och se rationellt på det uppstår några frågor:

-Är jorden på riktigt inne i en klimatkris som faktiskt ger fog för oro? -Kan denna klimatångest månne bero på obefogade hotangivelser?

-Löser avveckling av individualism verkligen klimatoron?


Är jorden på riktigt i en klimatkris?

Att det råder häftiga bränder på sina håll är inget bevis på en global kris. Statistik visar på att dessa INTE har ökat i omfång. Att det råder översvämningar på sina håll är inget bevis på global kris. Sådana har alltid funnits. De har inte heller ökat enligt statistik. Att havsnivåhöjningar lett till att öar sjunker stämmer inte enligt flera forskningsresultat. De stora glaciärerna på jorden på Grönland och i Antarktis smälter inte mera i rekordfart utan har haft en nettoökningstakt de senaste åren. Värmeböljorna har globalt sett INTE ökat alls däremot har en massa köldrekord slagits de senaste åren.


Snart 2000 forskare och experter har på Clintel skrivit under ett upprop till alla regeringar om att läget inte bör kallas för en klimatkris. Allt tyder på att jorden hade sin värmetopp kring 2012 och är på väg in i en kallare period enligt många forskare. Mot bakgrunden av detta är det ifrågasättande att påstå att jorden är inne i en accelererande klimatkris.



Kan denna klimatångest månne bero på obefogade hotangivelser? Problemet med hela klimatfrågan är att det har gått politik i den, till sådan grad att vetenskapen bakom varför jorden reagerar som den gör kommit i skym undan. Politiska aspekter har fått styra över besluten och det har vad som synes växt fram ett narrativ som nu gått så långt att det inte mera går att hejda. När vetenskapliga rön i allt större utsträckning pekar på naturliga orsaker till de klimatförändringar vi ser i stället för mänskliga utsläpp, som narrativet lyfter fram som den ENDA orsaken, uppstår en konflikt som måste hanteras. Sättet att handskas med den, att upprätthålla narrativet, blir då att med det mäktiga FN som bakgrund tvinga våra regeringar till allt hårdare åtgärder för att bemästra klimatförändringarna. Kommer det att lyckas? Högst sannolikt nej.


Men hotbilden är det vapen man använder och så länge man kan skrämma människor med jordens undergång och städer som kommer att drunkna kan man hålla liv i narrativet. Här har media ett stort ansvar som man tyvärr ofta missköter genom att bara spä på hotbilden.

Så vi bör nog se oss själva i spegeln och fundera på vad vi säger åt våra barn och vuxna kring dem. Är vi med och vrider upp hotbildskranen eller försöker vi få dem att förstå läget som inte alls är panik? Skillnaden ligger i huruvida klimatångesten kommer att spridas eller dö ut av sig själv. Jorden bestämmer nog själv när den vill hota oss på riktigt genom ett större vulkanutbrott, jordskred eller meteoritnedslag men mot det kan vi varken förebygga eller försvara oss. Vi vet bara med säkerhet att det kommer att hända.


Löser avveckling av individualism verkligen klimatoron? Knappast. En större vi-anda och kollektivism i viss utsträckning kan man väl alltid diskutera men dock inte på bekostnad av individualismen som långt gett oss den standard vi har i dag. Utan individualism hade vi knappast haft några uppfinnare som kommit med alla smarta uppfinningar vi gläds åt. Ett överdrivet jagande av kollektivism genom utraderande av individualism lutar mera åt ett politiskt ställningstagande i höger-vänster kategorin. Att som skribenten ovan framhäva aktivismens ideologi visar bara hennes förhållningssätt till hur världen borde se ut i ett större perspektiv.


Slutkläm

Sanningen är att klimatförändringarna inte är en existentiell kris, och definitivt inte en kris som rättfärdigar att man överger värdena personlig frihet och individuella rättigheter. Men för en del människor handlar det inte ens om klimatet längre – det handlar om kontroll. Varje kris, verklig eller inbillad, är en möjlighet att nagga din autonomi i kanten. Och "klimatångest" är bara det senaste vapnet i den kampen.


Man behöver inte fixa individualismen för att "fixa" klimatångesten. Du måste fixa den konstanta strömmen av domedagspropaganda som är utformad för att skrämma dig till underkastelse. Den verkliga psykiska hälsokrisen orsakas inte av klimatförändringarna; den orsakas av det obevekliga bombardemanget av apokalyptiska meddelanden som är utformade för att få dig att känna dig skyldig för att du existerar. Låt inte någon lura dig att tro att du på något sätt kommer att må bättre om du ger upp dina individuella rättigheter. Det enda det kommer att göra är att göra det lättare för någon att kontrollera just dig.



Christer Käld








328 visningar2 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

2 Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
Goran Akesson
Goran Akesson
Oct 11

Ett bra sätt att hantera en obefogad klimatångest är att inte publicera inlägg i MSM från 'environmental-psykotiska' personer som Rosanna Xia, vare sig de är etablerade reportrar eller ej.

Like

bengt
Oct 11

Mycket bra. Man lär sig något nytt i varje artikel och får fler och bättre argument mot klimatreligionen.

Like
bottom of page