IPCC förlitar sig helt på klimatmodeller som inte kan svara på frågan varför klimatet har skiftat så under jordens historia. Inte heller på frågan varför det ser ut som det gör i dag. Ur klimatmodellerna kan vi bara läsa om möjliga prognoser för framtiden ... men är de trovärdiga då så att vi kan bygga vår framtid på dem som vi de facto gör i dag i och med den gröna omställningen?
I detta inlägg låter vi klimatforskare Dr. Mototaka Nakamura ge sin åsikt.
Dr. Mototaka Nakamura Mototaka Nakamura - EverybodyWiki Bios & Wiki
Osäkra ingående parametrar
-Den globala ytans genomsnittliga temperaturförändringsdata har inte längre något vetenskapligt värde och är inget annat än ett propagandaverktyg för allmänheten. Och medan klimatmodeller är användbara verktyg för akademiska studier, blir modellerna bara värdelösa skräpbitar eller värre (eftersom de kan producera allvarligt vilseledande resultat) när de används för klimatprognoser. Så här säger klimatforskare Nakamura.
Klimatprognoser är helt enkelt inte möjliga enligt Nakamura och menar att effekterna av mänskligt orsakad CO2 inte kan bedömas med den kunskap och teknik vi för närvarande har. Modellerna förenklar grovt hur klimatet fungerar. En datamodell kan i sig vara användbar men eftersom klimatet innehåller ett så enormt stort antal inverkande faktorer och att man omöjligtvis kan beakta alla dessa blir modellens användbarhet i praktiken av noll värde om vi applicerar den på klimatet.
När vi dessutom inte kan fastställa de ingående parametrarnas exakta värde blir det bara gissningar där osäkerheten lätt dupliceras mångfaldigt i slutskedet. Därför kvarstår frågan för många forskare varför IPCC ändå väljer att utgå från modeller och sätter ned stora resurser på att förbättra dem när vi ändå aldrig kommer att kunna lita på dem.
Viktiga parametrar värderas till "nolleffekt"
Förutom att ignorera solen förenklar modelleringen också drastiskt den stora men även den småskaliga havsdynamiken; aerosolförändringar som genererar moln (molntäcke är en av de viktigaste faktorerna som avgör om vi har global uppvärmning eller global kylning); drivkrafterna för is-albedo. Utan en någorlunda korrekt representation är det omöjligt att göra några meningsfulla förutsägelser om klimatvariationer och förändringar i mellersta och höga breddgrader och därmed hela planeten menar Nakamura.
Klimatprognoser lider också av godtyckliga värden av nyckelparametrar som helt enkelt inte förstås vilket resulterar i att parameterns påverkande värde bedöms som noll. Solens och havens roll i hela klimatsystemet är ett bra exempel på det. Modellernas solinmatning har t.ex. noterats som en "aldrig föränderlig kvantitet", vilket är absurt.
Det verkliga eller realistiskt simulerade klimatsystemet är mycket mer komplext än ett påklistrat enkelt system som bara i princip simuleras av CO2-nivån i atmosfären som hittills har använts för klimatförutsägelser. Det kommer att vara oöverstigligt svårt att hantera för de naiva klimatforskare som har noll eller mycket begränsad förståelse för t.ex. geofysisk vätskedynamik säger Nakamura.
Modellerna är ett hån mot hela klimatvetenskapen
Nakamura är mycket kritisk till användande av klimatmodeller. Han säger att dynamiken i atmosfären och haven är absolut kritiska aspekter av klimatsystemet och borde då även få en stor tyngd i modellerna om man nu någonsin hoppas kunna göra någon meningsfull förutsägelse av klimatvariationen. Det är mycket tveksamt.
Så här formulerar sig Nakamura : Det har bara gått flera decennier sedan vi förvärvade en förmåga att noggrant övervaka den inkommande solenergin. Bara under dessa decennier har den varierat med en till två watt per kvadratmeter. Är det rimligt att anta att det INTE kommer att variera mer än så under de närmaste hundra åren eller längre för prognosändamål? Jag skulle säga, Nej.
Så här går det till :
-Antaganden görs, sedan görs justeringar för att stödja en berättelse.
-Våra modeller är Musse-Pigg-hån mot den verkliga världen.
Solinstrålningen är inte konstant enligt IPCC men varför hålls den konstant då i modellerna? Under solminima försvagas solens magnetfält och solvindens yttre tryck minskar. Detta gör att fler kosmiska strålar från rymden kan tränga in i vår planets atmosfär. Dessa CR har visat sig kärna moln (Svensmark et al), med moln kända för att spela en avgörande roll i jordens klimatsystem. Den effekten förbises helt i de nuvarande modellerna. Det finns sannolikt en mängd andra parametrar vars effekt på klimatet vi inte i dag exakt kan bestämma. För att inte tala om påverkande parametrar som vi INTE känner till i dag. Mot den bakgrunden är det lätt att dra slutsatsen att klimatmodeller aldrig kommer att fungera som ett prognosverktyg vi kan lita på. De kan stämma men lika bra kan de visa på helt felaktiga och vilseledande resultat. De är och förblir opålitliga.
Det förblir ett mysterium att klimatmodeller fortfarande existerar och används.
Christer Käld
Länk : Another climate scientist breaks ranks: 'Our models are Mickey-Mouse mockeries of the real world' — Earth Changes — Sott.net
Enligt min uppfattning ett innehållsmässigt mycket bra inlägg. Grunden varför IPCCs modeller fallerar förstår jag själv så här:
De grundas på GCM (General Circulation Models). GCM är OK för att analysera datasammanhang, vars fysikaliska bas börjat kunna skönjas betr klimatet. Det avgörande skälet till IPCCs misslyckade kompatibilitet mellan prognoser och observerade data är den inneboende icke-tillämpligheten av GCM för långsiktiga klimatprediktioner. I dessa fall måste datamönster avseende kvantitativa och kvalitativa variabler undersökas när bestämmande variabler förändras, dvs lärande inte prediktion. Utvecklingen av ett stort komplex av icke-linjära klimatsamband med feed-back mellan atmosfär,hav, kryosfär & biosfär kan möjligen ges prognos men endast i korta tidsintervall. GCM baseras på samma typ av icke-linjära differentialekvationer, som fick Lorenz att tillkännage omöjligheten av långsiktiga…