Så här lydde rubriken på en artikel skriven av Kaj Granlund och publicerad av Hufvudstadsbladet 19 augusti 2019. Den tiden var media öppen för olika åsikter i klimatfrågan. I dag skulle denna artikel INTE accepteras mera. Den skulle censureras bort. Såna här påståenden får inte mera offentliggöras!
Här följer artikeln i sin helhet.
IPCC är ingen expertpanel utan en politisk organisation med en politisk agenda. Att IPCC drar sina slutsatser utifrån manipulerad information är helt uppenbart.
Det finns ingen konsensus inom vetenskapen som stöder påståendet, att en eventuell värmekatastrof beror på människans koldioxidutsläpp. De vanligt förekommande 97 procent är ett påhitt av Cook et al. och har publicerats av Nasa, som nu står inför ett åtal för spridandet av vilseledande information (CIE.org).
I Finland har docent emeritus Antero Ollila (uusisuomi.fi) skjutit i sank Cooks påstående och visat att konsensus är futtiga 0,3-0,4 procent. Vi har också publikationer av professorerna Pertti Sarkomaa och Seppo Ruottu (hittas bland annat på maaseutumedia.fi) samt till exempel en vetenskaplig publikation av Kauppinen och Malm (Åbo Universitet, 2019) som samtliga stöder mina påståenden. Bernt Nordman (HBL Debatt 13.8) kan säkert vända sig till dessa vetenskapsmän om det uppstår flera oklarheter om koldioxid.
När det gäller klimatmodeller har vetenskapen full orsak att svettas. Doktor Roy W. Spencer skrev om dessa modeller: "Samtliga modeller är eniga om att de verkliga mätningarna gjorda av bland annat satelliter är felaktiga. 75 olika simuleringsprogram visar att den virtuella världen varit dubbelt så varm som verkligheten."
Henrys lags inverkan på koldioxid i havsvattnet har bland annat beskrivits av den norska professorn Tom V. Segalstad (1996; 1998) samt den polska forskaren Zbigniew Jaworowski (1992). Ur deras publikationer framgår en aning förenklat att kalcium fungerar som en pH-buffert i världshaven. I havet upptas en del koldioxid av växter och en del övergår med vatten till kolsyra som sedan bland annat förenar sig med kalcium och bildar kalksten.
Processen är viktig ur den synvinkeln att all koldioxid som binds i kalksten är borta ur cirkulationen och det är en av orsakerna till att koldioxiden kan ta slut inom några miljoner år. Läs gärna Ocean Chemistry av Tom V. Segalstad och beundra hur koldioxid bubblar ut i atmosfären från ett uppvärmt ölglas. Läs även Jaworowskis publikation Koldioxid: The Greatest Scientific Scandal of Our Time där han presenterar bevis för omfattande klimatmygel. "Do glaciers tell a true atmospheric koldioxid story?" av Jaworowski och Segalstad beskriver isborrningarnas pålitlighet. Båda har massor av källor som stöd för sina påståenden. Även de är läsvärda.
Beer-Lambergs lag är såtillvida viktig att den bevisar det logaritmiska sambandet mellan temperatur och koldioxid i atmosfären. Koldioxid kan alltså inte värma upp klimatet i all oändlighet. Detta är en allmänt accepterad lag som inte påverkas av varken "Natur och miljö", pseudovetenskap eller klimatskeptiker.
IPCC är ingen expertpanel utan en politisk organisation med en politisk agenda. Att IPCC drar sina slutsatser utifrån manipulerad information är helt uppenbart. Det är bara att gå igenom all e-post från Climate Gate från 2009 för att inse hur hockeyklubbor och värmestegringar fått sin början. Materialet hittas på nätet.
Klimatdebatten inleddes av Svante Arrhenius för drygt 100 år sedan (inte IPCC). Sedan dess finns det forskning som avslöjar ett omfattande koldioxidfusk. En sådan rapport publicerades 1956 av svenskarna Stig Fonselius och Karl-Erik Wärme samt finländaren Folke Koroleff.
Jag hade nog väntat mig några vetenskapliga referenser och saklig argumentation av mina opponenter, men känner mig tvungen att avsluta denna debatt med ett citat av Albert Einstein: "Varför behövs det 100 forskare? Om jag hade fel, vore en tillräcklig. Konsensus är helt irrelevant för vetenskapen eftersom vetenskapen saknar samförstånd. Vad som rör vetenskapen är inte vikten av siffror vid sidan av ett argument utan enbart fakta."
Kaj Granlund,
Lestijärvi
Lambert-Beers Lag (LBL) visar inte alls något entydigt logaritmiskt samband mellan temperatur och och koldioxidhalt i atmosfären. LBL är endast tillämpbar, när elektromagnetisk strålning (EMS) av det 'påverkande mediet'/ gasen, dels endast absorberas, dels infaller med lika strålningslängd. Koldioxid absorberar inte utan sprider infallade EMS av olika strålningslängd, dock inom ett snävt våglängdsavsnitt.
Alla beräkningar av effektabsorption och därifrån härledda temperatureffekter med hänvisning till LBL är därför felaktiga. Den vanliga omvandlingen av den felaktigt beräknade effektabsorptionen till temperatur medelst ett derivat av Stefan Bolzmanns Lag (SBL) är inte heller tillämpar eftersom SBL endast kan användas avseende molekylärt sammanhängande objekt, med värmekonduktiv funktion såsom mark och vatten (även tillämpbar på plasma). SBL eller derivat av densamma är inte tillämpar på gaser.…