Jorden var oförklarligt varm förra året, och modellerna har hittills inte lyckats förklara varför. Men nu kan tyska forskare vara en lösning på spåren – en del av molnen har försvunnit.

Minskad albedo (reflektionsförmåga) p.g.a. att molntäcket var 4% mindre än ett vanligt år Källa: adq7280_Merged_AcceptedVersion_v20241206.pdf
De två senaste årens rekordvärme där den globala temperaturen plötsligt steg med 0,2 grader har förbryllat forskarna. Här lyfter vi fram ett forskningsteam Goessling et al som i tidskriften Science presenterat sin studie. De har sett lite närmare på detta och har då kommit fram till att jordens totala albedo har kraftigt förändrats p.g.a. en förändring i molntäcket, då främst de s.k. låga molnen. Molnmängden i den högre och mellersta regionen hade dock inte ändrats just alls.
Med hjälp av satellitdata och så kallad återanalys (reanalysis) upptäckte forskarna att planeten reflekterade rekordlite av solens värmestrålning, vilket till stor del berodde på ovanligt svagt molntäcke på låga höjder.
När solens strålar når planeten studsar en del tillbaka ut i rymden.
– Om du tänker dig jordens yta så finns det vissa väldigt reflekterande ytor som is, snö och öken, medan haven å andra sidan är rätt mörka, säger Helge Gössling, klimatfysiker vid tyska Alfred Wegener-institutet och den ledande forskaren i gruppen.
När forskarna tittade på det lågt liggande molntäcket för 2023 upptäckte man att det var ovanligt svagt, omkring 4 procent mindre än ett vanligt år, bland annat över tropikerna. Det kan vara så att jordens reflektiva förmåga under året var den lägsta sedan 1940-talet, och tillräckligt för att förklara skillnaden på 0,2 grader menade man.
– De 0,2 graderna är mycket, eftersom det faktiskt rör sig om den nuvarande uppvärmningen. Om den långsiktiga temperaturökningen är någonstans kring 1,3–1,4, så rör det sig om mer än en tiondel av den, säger Gössling.

Decadala trender 2013–2022 och årliga genomsnittliga anomalier 2023 av nyckelparametrar relaterade till jordens temperatur, energibudget och moln. Trender och anomalier i förhållande till 2001–2022 av (a,b) ERA5 yttemperaturer (c,d) CERES absorberad solstrålning och (e,f) ERA5 lågmolnstäckningsfraktion. Källa: adq7280_Merged_AcceptedVersion_v20241206.pdf
Studiens mål var inte att ta fram möjliga orsaker till den minskade molnmängden men författarna spekulerar ändå i några alternativ. Man kom fram till tre möjliga orsaker:
Ur studiens sammanfattning:
Tre grundläggande mekanismer kan ha bidragit till den rekordlåga planetariska albedot som förknippas med minskade lågnivåmoln:
1 intern variabilitet
2 en framväxande återkoppling av låga moln
3 aerosoleffekter.
Det relativt stationära tillståndet hos det låga molntäcket fram till omkring 2015 (fig. 2f och 3c i studien) talar emot kortsiktig variabilitet, men långsiktig variabilitet i samband med till exempel Atlantic Multidecadal Variability (AMV) kan bidra till de observerade trenderna, också med tanke på att uppvärmning av havsytan kan minska lågt molntäcke.
Den senare mekanismen är också viktig om de senaste trenderna beror på en framväxande återkoppling i låga moln som inte är relaterad till intern variabilitet, vilket komplicerar en separation av de två. Reaktionen från låga moln är den största källan till osäkerhet som driver skillnader i klimatkänslighet mellan olika klimatmodeller. Detta gäller även efter att det förväntade intervallet för respons från låga moln och klimatkänslighet kunde minskas med observationsbegränsningar, vilket ger ett bedömt intervall för kombinerad marin återkoppling av låga moln på +0,37 (±0,33) W/m2 /K. Om en betydande återkoppling från låga moln närmare den övre delen av detta intervall nu framträder i observationer, kan den nedre delen av realistiska klimatkänslighetsuppskattningar på 2,3–4,7 K (51) behöva justeras uppåt. Den genomsnittliga kombinerade kortvågsforceringen av aerosoler i CMIP6-klimatmodeller var -1,26 W/m2.
En nästan fullständig förlust av antropogena aerosoler skulle därför krävas för att matcha den observerade ASR-anomalin 2023, vilket talar antingen för en underskattad aerosoleffekt i modeller eller starka bidrag från intern variabilitet eller återkoppling från låga moln. Även om den negativa korrelationen mellan aerosoleffekten och klimatkänsligheten som upptäcktes i CMIP3 var svagare i senare CMIP-projekt , skulle en starkare historisk aerosolkylning kräva en högre känslighet för växthusdrivning för att reproducera den observerade temperaturregistreringen.
Sammanfattningsvis, om den molnrelaterade albedominskningen inte enbart orsakades av intern variabilitet, kan 2023 års extra värme vara här för att stanna och jordens klimatkänslighet kan vara närmare det övre intervallet av nuvarande uppskattningar. Vi kan därmed vara närmare de temperaturmål som definieras i Parisavtalet än vad man tidigare trott, med potentiellt stora konsekvenser för återstående koldioxidbudgetar.
Författarna tar alltså inte ställning till någon av dessa utan menar att utökad forskning kunde ge svaret på den frågan. Att värmeökningen enbart eller i stor omfattning skulle bero på antropogena utsläpp av koldioxid tar författarna bestämt avstånd ifrån vilket i sig är en anmärkningsvärd iakttagelse med tanke på FN-delegationens stenhårda tes att ALLT beror på våra egna utsläpp.
Christer Käld
eller i Pdf-format:
😀
Ja, jag förstår och uttryckte mig nog lite luddigt. Mycket tacksam för artiklarna!
Jag ville bara understryka att normala variationer innehåller alla möjliga variationer som inte går att beskriva eller förutse med modellerna som används, och som påverkar både amplitud och tidsförhållanden, och som det som kallas vetenskap inte förstår eller vill förstå är helt normala. Sådant går dock att mäta och på så vis förstå.
Alvar / Jag bara refererade vad forskarna i detta fall spekulerade om.
"Sammanfattningsvis, om den molnrelaterade albedominskningen inte enbart orsakades av intern variabilitet, kan 2023 års extra värme vara här för att stanna och jordens klimatkänslighet kan vara närmare det övre intervallet av nuvarande uppskattningar."
Ingenting av detta indikeras av mätningar från verkligheten och långa både studier och mätserier, ex SMHI. Även moln och molnbildning har en orsak och kommer att variera med naturliga svängningar som den alltid gjort. Inget annat indikeras om man använder vetenskapliga verktyg och förstår vad som är det normala. "Om den..." kan således tas bort, enligt vetenskapliga slutledningar och historiska utvecklingar.