Orkanen Milton i oktober förra året var en av de kraftigaste de senaste 50 åren. Den klassades i kategori 5 med vindhastigheter upp emot 240 km/h. Media och vissa institut ville se det som en varningssignal där de kraftiga stormarna bara ökar i mängd och styrka p.g.a. klimatförändringen. Är det så?
TD = Tropical depression TS = Tropical storm Länk: NASA
Likt serpentiner av stänkt färg väver sig spåren av nästan 150 år av tropiska cykloner över jordklotet på den här kartan. Kartan är baserad på alla stormbanor som finns tillgängliga från National Hurricane Center och Joint Typhoon Warning Center fram till september 2006. Ackumuleringen av spår avslöjar flera detaljer i orkanernas klimatologi, till exempel var de allvarligaste stormarna bildas och de storskaliga atmosfäriska mönster som påverkar orkanernas bana.
Med tiden skapar den upprepade passagen av starka stormar genom samma regioner tydliga färgmönster: ljusrött i västra Stilla havet nära Filippinerna, där många kategori 5-stormar har färdats; orange och guld i Karibien och Mexikanska golfen, där stormar i kategori 3 och 4 ofta passerar. De blå och ljusgula färgerna avslöjar stormar i ett svagare tillstånd: nära ekvatorn, i sina första utvecklingsstadier; över land, när de får slut på ånga; på mellanbreddgraderna, där de möter kallare vatten.
Dr. Roger Pielke Jr. har studerat ämnet och sammansatt intressant material som visar lite statistik över hur starka stormar och orkaner har varierat i antal och styrka de senaste årtionden.
Förra året var ett mycket aktivt år för tropiska cykloner av orkanstyrka – med totalt 24 landfall (S/S Kategori 1+), varav 11 var stora orkaner (S/S Kategori 3+). Faktum är att 2024 såg tredje flest landfall runt om i världen under något år sedan 1970, efter endast 1971 (30) och 1996 (25), som du kan se i figuren nedan.
Källa: Uppdaterad från Weinkle et al. 2012.
Figuren nedan visar trender sedan 1970 för mindre (S/S kategori 1 och 2) och större (SS kategori 3+) landnedfall.
Källa: Uppdaterad från Weinkle et al. 2012.
Sedan 1970 finns det ingen trend för landnedfall i kategori 1 och 2, men en uppåtgående trend i kategori 3+. Återspeglar den uppåtgående trenden sedan 1970 en förändring i den globala statistiken över tropiska cykloner – och därmed en förändring i klimatet? Och om så är fallet, är denna förändring ett resultat av utsläppen av koldioxid?
Klimatpanelens vetenskapliga avdelning IPCC AR6 svarar nej och nej:
"Det finns lågt förtroende för de flesta rapporterade långsiktiga (flera decennier till hundraåriga) trender i TC-frekvens- eller intensitetsbaserade mätvärden . . ."
Hur är det då med det ofta framförda påståendet att stormar kanske inte är vanligare, men att enskilda stormar blir mer intensiva?
Om de blir mer intensiva har det inte heller visat sig i stormdata. Siffrorna nedan – via Colorado State University – visar intensitet (tekniskt sett ACE eller Accumulated Cyclone Energy) per storm för Nordatlanten (1900 till 2024, övre panelen) och jordklotet (1980-2024, nedre panelen).
De streckade röda linjerna är de linjära trenderna och de är platta som en pannkaka.
Naturligtvis finns det tillräckligt många variabler och utgångspunkter för att det inte skulle vara svårt att identifiera trender i det ena eller andra orkanmåttet och koppla dessa trender till klimatförändringar. Sådana studier är lätta att publicera och klimatetablissemanget älskar dem. Som tur är har IPCC hittills talat klarspråk när det gäller orkaner – många andra gör det inte.
Slutsats
Rekordet av antalet större orkanfall som landar 2024 är anmärkningsvärt, men det är inte en del av någon identifierbar trend i orkanfrekvens eller intensitet. Bristen på upptäckt av sådana trender idag är precis vad vi skulle förvänta oss baserat på utvärderad klimatforskning – även känd som den nuvarande vetenskapliga konsensusen.
Roger Pielke Jr. / Christer Käld
Comments