COP 30 - Hur skall man tackla det minskade intresset av vindsnurror - olönsamma och folk vill inte ha dem

Ett av huvudmålen vid COP30 handlar om energi och frågan om hur man kan minska utsläppen genom att använda fossilfria alternativ som vind och sol. På våra breddgrader är inte solenergi den form man kan bygga basenergi på så då blir det önskade alternativet mera vindkraft - men allt större motstånd och olönsamhet präglar nu marknaden.

Det byggs inte lika mycket landbaserad vindkraft nu som tidigare. Orsakerna är flera. Vi kan få en överblick av problemen genom att se på nyhetsflödet :

Landvindkraft Intresset för att investera i ny vindkraft är nästan dött, visar nya siffror. Även de befintliga snurrorna kämpar med lönsamheten.

– Det är inte kommersiellt gångbart just nu, säger Anton Johansson, analysansvarig på Green Power Sweden.

En ynka liten investering av vindturbiner gjordes av ett företag under tredje kvartalet, visar nya siffror från branschorganisationen i Sverige.

– Därmed har vi haft tre kvartal i rad med i princip inga investeringar alls, säger Anton Johansson.

Förra året var inte mycket bättre. Normalt tar det två-tre år från investeringsbeslutet till att vindsnurrorna är uppe och producerar el. Det betyder att efter 2027 kommer knappast någon ny elproduktion komma till.

– Det är oroande för den framtida elproduktionen, säger han

Motståndet mot vindkraft har stadigt ökat bland folket.

Inte bara i Norden utan lite överallt. Mer än femtio lokala samhällsråd i de skotska högländerna och övärlden har gått samman i en ny kampanj för att stoppa den omfattande utbyggnaden av vind- och annan förnybar energi i regionen. Bara som exempel.

Dansken Henrik Stiesdal och britten Andrew Garrad är två av Europas mest inflytelserika vindkraftspionjärer och har kallats "vindkraftens gudfader".

Nu uttrycker de stark oro över den amerikanska regeringens kursändring i klimatpolitiken.

De menar att president Donald Trumps motstånd mot vindkraft är ett tecken på ett bredare politiskt bakslag för klimatarbetet i hela västvärlden, skriver CNBC.

Havsvindkraft Havsvindkraften är det inte heller så mycket drag i. De stora planerna på kraftverk längs den Östebottniska kusten står och stampar på stället. Inga beslut är fattade samtidigt som protester mot planerna växer i nejden.

Utifrån bedömningsprogrammet och responsen sammanfattar NTM-centralen vid Syd Österbotten att man behöver ta hänsyn till projektets konsekvenser för fågelbeståndet, vattenkvaliteten, naturen under vattenytan, fiskeriet, landskapet och sjötrafiken. Verkligheten har hunnit i kapp och i.o.m. det har villigheten att satsa drastiskt minskat. Ekonomiska kalkyler talar inte heller för. Problem med havsvindkraft i övriga världen har påverkat. Risken är stor och insatsen hög.

I Sverige får man inte heller fart på havsvinden:

Den globala offshore-vindsektorn befinner sig i sin kanske tuffaste period sedan genombrottet för teknologin under 2010-talet. Efter år av snabb expansion har stigande räntor , skenande kostnader och politiskt motstånd utlöst en kedjereaktion av inställda projekt, misslyckade auktioner och flera tillbakadraganden från branschens tungviktare.

Stora energibolag som Shell har meddelat att man helt upphör med nya offshore-investeringar för att i stället fokusera på lönsammare fossilverksamhet, skriver Oilprice.com.

Norska Equinor har lämnat Vietnam, ett av de mest lovande tillväxtområdena i Asien, efter politisk osäkerhet, skriver Reuters.

Danska Ørsted, världens största offshore-utvecklare, har tvingats göra miljardnedskrivningar, pausa projekt och säga upp en fjärdedel av sin personal.

I Norge samma problem. Världens största anläggning i blåsväder.

Detta hände 2022. Ännu fortgår arbetet med jätteprojektet utanför England i Nordsjön. Omfattande förseningar och problem längs vägen har skjutit fram färdigställningen till 2027. Kommer det alls att bli av eller blir det ruiner (eller kanske det kallas vrak i hav) längs kusterna?

I USA är det inte så mycket bättre:

Såna här nyheter ger inte råg i ryggen för alla som planerar för havsvindkraft. Snarare blir man eftertänksam och drar i bromsen. Allt medan folkets motstånd även mot havsvindkraft är kraftigt växande.

Alla dessa problem och stagnationer där såväl missnöje bland folk i allmänhet som ekonomiska kalkyler och stora risktagningar talar för att man även vid detta COP30-möte, där frågor om vindkraftens framtid skall diskuteras, borde dra ögon och öron åt sig och reagera. Men gör man det?

Vi får högst troligt se ännu tuffare planer på utökad vindkraft ... för målet måste ju nås:

Genom KLIMATNEUTRALITET (det som man tidigare kallade för NETTONOLL) år 2050 kommer jorden att stanna vid 1,5 grader ... eller var det 2 grader ... eller kanske man ändrar det sen till 2,5 ... eller 3 grader........................ eller så märkte man att tempen inte steg högre än toppen i dagsläget (~1,35) så då hittar man säkert orsaker till svängningen nedåt. Människan är påhittig och det är ju bra.

Planerna tycks komma allt längre från verkligheten ... men man har ju ett ess i rockärmen att ta till om inte frivilligheten fungerar; det går att kräva nuförtiden. Att vägra kan vara straffbart!