COP 30 - Är ländernas klimatmål och planer rimliga?

Hur ligger det till med ländernas klimatambitioner och målplaner nu? En huvudrubrik vid COP30 är att gå igenom allas klimatplaner och stämma av med nya mål. Men oenigheten tycks bara växa. Alla är inte mera så förtjusta i de tuffa kraven och man börjar väga för och nackdelar. Det handlar ju om ekonomi i grunden och ländernas regeringar har andra saker att tänka på.

Ett försvagat COP

Deltagarantalet är mindre än tidigare. Betydligt mindre. Antalet ministrar och statsöverhuvuden är färre än tidigare. Bara 3 representanter från G20-länderna. Inga "höjdare" från de största utsläppsländerna USA, Kina, Ryssland eller Indien finns på plats. Det känns lite som om luft börjat pysa ur ballongen.

Trögt med inlämnandet av klimatplaner

Ländernas klimatplaner skulle lämnas in i februari. Nästan ingen lyckades med det. Man sköt fram det till september. Knappt 25% klarade det målet. EU fick efter stor oenighet sin plan klar till slut. Man kan med fog säga att det går trögt. Källor säger att INGET land klarar kraven i Parisavtalet.

EU-länderna blev alltså till slut överens om att minska klimatutsläppen med 90 procent till 2040. Men det blev en kompromiss i slutändan, då 5 procentenheter av detta ska kunna räknas in genom att länderna finansierar klimatåtgärder utanför EU. Dessutom skjuts den nya utsläppshandeln ETS2 upp ett år. Behandlingen bland EU-parlamentarikerna är inte över. Det kommer förmodligen att storma ännu.

Oenigheten har sina naturliga förklaringar Flera länder är oroliga för att det ska medföra höjda energi- och boendepriser och kraftigt försämra allmänhetens inställning till klimatåtgärder ... något som redan märks.

Länder främst i östra och södra Europa är kritiska och tycker att det är dags för EU att bromsa sina klimatambitioner. Exempelvis är både Ungern och Polen fortsatt emot den uppgörelse som nu nåtts. Strömotstånd finns i Norden men den stora linjen är nog "gasa på" där. Den enigheten är man ganska ensam om nu i världen... men sprickor är att vänta när man ser ointresset från andra.

Motståndet mot klimatförslaget har varit hårt där flera har velat sänka ambitionsnivåerna och pekat på riskerna för den ekonomiska konkurrenskraften med höjda klimatmål. Detta motstånd har växt kraftigt med åren och risk finns att det fortsätter öka i samma takt.

Partier som Sverigedemokraterna, Dansk folkeparti och Sannfinländarna i Finland har inte godkänt EU:S klimatplaner och det nya partiet Ambition Sverige vill helt dra sig ur Parisavtalet.

Men ... planer är bara planer .... nu återstår det att ta fram strategier för HUR jobbet skall göras och här möter man på nya problem. När planerna når verkstadsgolvet blir de konkurrensutsatta. Andra faktorer och prioriteringar får större värde. Det finns en risk för att man i hastigheten inte riktigt är medvetna om VAD man har godkänt i sina planer. Det gick ju trots allt snabbt på slutrakan. EU var mer eller mindre tvungen att lämna in sin plan och hade man inte kommit fram till en lösning hade skammen varit stor eftersom EU anses gå i bräschen i denna fråga- i hela världen. Dessutom kanske böter och risk för att bli åtalade inför domstol enligt den internationella domstolen IJC:s domslut från juli i år.

Tänk om vägen går åt fel håll?

IPCC har slagit fast att utsläppen måste minska med 43 procent till 2030 och 60 procent till 2035 jämfört med 2019 för att världens länder ska kunna begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Hur man kommit till den siffran och hur man är så säker på att detta kommer att begränsa uppvärmningen är det få, om ens någon som ifrågasätter. Åtminstone bland folket vid COP30. Man får utgå från att förhandlingarna kretsar kring HUR vi kommer att nå målen och avslutas med nya ännu tuffare mål framöver - eftersom alla gjort för lite. Om man kommer överens förstås.

50.000 människor är alltså helt upptagna med detaljer kring hur vi skall nå dessa mål utan att ens blinka och fundera ... Hej, är vi alls på rätt väg? Leder allt det vi nu gör oss säkert fram till målet?

Den tanken tillåts förmodligen inte existera. IPCC kan ju inte ha fel... eller kan de?

I min stilla fantasi brukar jag tänka på de få människor, för det är egentligen inte så många, som tagit de avgörande besluten då i slutet av 1980-talet att UTESLUTA allt annat än koldioxidmolekylen och få ALLA länder att inse att JUST DEN är boven, att denna livsviktiga molekyl är en förorening och den skall begränsas - till vilket pris som helst. Tänk vilken makt de besitter och vilket ansvar de har. De har nu fått 50.000 människor att trampa tandem med bara ett fokus: BORT MED SKADEGÖRAREN - BORT MED DE FOSSILA BRÄNSLEN ... så får vi världen att stanna vid 1,5 ... eller det var visst 2,5 som gällde nu... eller var det 2,8? Nog måste man vara lite imponerad av dessa som fått världen att dansa efter sin pipa ... utan att blinka.

Planen godkänd i EU men uppluckras och kan omprövas EU har nu också slutgiltigt enat sig om den nationella klimatplan (NDC) som man skall behandla vid COP30 där målet ska ligga i spannet mellan 66,25 procent och 72,5 procent jämfört med 1990. Men EU backar också från sin tidigare hårda linje.

Inför COP30 beslutade EU att klimatmålen ska kunna omprövas vart femte år om de slår mot ekonomin – ett beslut som är ett tydligt tecken på en kursändring.

– Det bästa eller mest överraskande är att de har lovat att ompröva målet om det skadar EU-ländernas ekonomier, vilket det naturligtvis kommer att göra, säger forskare Bjorn Lomborg.

När intresset för klimatmötena minskar och allt fler väljare vänder sig bort från larmretoriken tycks även politiker börja anpassa sig. Frågan är inte längre om klimatet förändras – utan hur mycket människor är beredda att betala för åtgärder som ofta saknar effekt.

Ambitionsnivån i nuvarande NDC:er innebär sammantaget endast en minskning på två till tre procent vilket skulle resultera i en uppvärmning på cirka 2,6 grader ... enligt de som jobbat med matematiken. Det blir alltså en uppläxning, det får vi utgå från.

En fysikalisk orimlighet

Vi som INTE tror på koldioxidmolekylens dominernade roll i klimatsystemet har mycket svårt att ta till oss dessa målsättningar. Att man genom att minska utsläppen med en viss procent kan AVGÖRA på en tiondels grad var temperaturen landar. Vi vet att CO2 mängden i atmosfären endast utgör 0,04% av alla gaser och dessutom är största delen av molekylens spektrum inte alls mottaglig för (absorberar) värmestrålning. Termodynamikens i kombination med gasernas alla lagar sätter också hinder för den minimala delen som absorberas för att stråla ner tillbaka till jorden. Så fysiken säger NEJ. Bara logiken får oss att ropa HUPP - Här är det nåt som gått riktigt snett!

Men denna vetenskapliga sanning har ingen plats vid COP30, tyvärr.

Men låt oss återgå till planerna - hur är det med utsläppen?

EU är inte hela världen. De har de tuffaste planerna och vill vara en förebild för alla andra men vi skall komma ihåg att ambitionerna INTE är lika höga överallt. EU stod för endast 6% av de globala utsläppen 2023. Alla länder är inte lika ambitiösa och ser vi till helheten kommer de övriga 94% och hur de kan förbinda sig att spela stor roll.... så trots vårt idoga arbete är vår inverkan ändå liten. Lägg därtill till att det krävs konsensus för beslut på COP möten.

Så här fördelade sig utsläppen i världen under 1990-2023

Observera att Finlands och Sveriges kurva inte ens kommer över linjen! Så lite inverkar våra utsläpp på hela EU:s andel och då är sen EU:s andel bara 6% av världens andel ....

De fem med störst utsläpp är:

1. Kina: 11 900 miljoner ton

2. USA: 4 910 miljoner ton

3. Indien: 3 060 miljoner ton

4. Ryssland: 1 820 miljoner ton

5. Japan: 989 miljoner ton

Källa: Our World in Data

Finland har 31 miljoner ton, Sverige har 36 miljoner ton, Norge har 38 miljoner ton

Man ser tydligt av grafen var de största ambitionerna finns (EU). Ganska överlägset. Bortsett från USA ( som numera inte aktivt minskar sina utsläpp) är vi nog ganska ensamma om denna (tok)satsning. Antingen gör vi rätt och får sen alla andra länder att tacka oss ... eller så gräver vi bara en enorm grop som skadar EU:s ekonomi och konkurrens för långa tider framåt ... till ingen som helst nytta för klimatet.

Hur stark är då viljan att få fram sina klimatplaner?

Så här skrev media 28.10:

"En ny FN-rapport lyfter fram att världens länder brister i sina klimatplaner. Trots löften om skärpta klimatåtaganden har två tredjedelar av Parisavtalets länder struntat i att lämna in sina uppdaterade planer. EUs klimatministrar har inte lyckats enas om unionens målsättningar, och tiden till COP30 börjar rinna ut."

De inlämnade planerna skulle tillsammans bara minska utsläppen med 17 % till 2035 jämfört med 2019 – långt ifrån de 60 % som krävs.

EU lyckades till slut krångla till en plan - även om den blev en kompromiss. Men vi vet också att USA med Trump INTE tar ambitiöst på den plan som de lämnade in redan under Bidens tid. USA tänker lämna Parisavtalet och har fått flera andra länder med på den tråden. Kina, som för närvarande står för 31% av de årliga utsläppen i världen har nyligen meddelat att de nu satt ett mål att få ner sina utsläpp med 7-10% fram till 2035 och nå klimatneutralitet 2060. Miljökämpen Johan Rockström i Sverige ser mörkt på läget men ser en ljusning i Kina men kanske det bara är en förhoppning från hans del. Kinas mål kritiseras hårt inom klimatkretsar som menar att Kina redan nått det målet, beroende på hur man räknar. När man sen vet att de har ett stigande behov och målsättning att öka mängden av kolkraftverk i landet så förstår man att detta 7-10% mål bara är en siffra på pappret för att tillfredsställa klimatfolket i väst. Man bromsar med ena foten och gasar med den andra.

Samma sak i Indien. De gör stora framsteg inom "ren" energi men samtidigt fortsätter de bygga ut sina kolkraftverk. Behovet är enormt stort.

Allt detta målar upp en bild av ett gigantiskt skådespel där man på mikronivå skall försöka bemästra en planet på makronivå. Innan länderna kommit ens halvvägs till det så kallade målet KLIMATNEUTRALITET kommer förmodligen den globala temperaturen att ha börjat sin nedgång mot kallare tider - på grund av naturens eget kretslopp. Undrar lite hur alla klimatplaner ser ut då?

Tillåt en gissning: När temperaturen sen börjar gå ner kommer vi att läsa i media: NU HAR DET SVÄNGT. En effekt av alla insatser som hittills gjorts för att hålla temperaturen under 1,5 grader - grattis Paris där man fick skriva under det avtal som tog oss ur krisen.

VI SER TECKEN PÅ ATT UTSLÄPPEN MINSKAR OCH TEMPEN GÅR NER.

Den GRÖNA OMSTÄLLNINGEN räddade världen.

Så här lyder redan en rubrik ur TV4-nyheterna 8.11 2025 : ( Globala uppvärmningen ser ut att bli något lägre)

... och detta beror på att vi fick till Parisavtalet menar FN:

... det man glömde i yran var: klimatets naturliga variationer som bara gör sitt jobb.