COP30 - På klimattoppmötet säljs skogar för miljoner

Bakom scen görs affärer upp. Skogen är ett av huvudämnen, ett hett sådant, på mötet och möjligheten att köpa sig kolkrediter i andra länder har blivit en affärsidé - men bakom scen. Är det en hållbar linje eller bara ett sätt att komma ur ett nationellt problem?

Av alla deltagare, närmare 70.000 totalt i år är det bara ca 1000 som är där för att förhandla om klimatet. Resten roar sig, gör business, är journalister, stabspersonal eller demonstrerar. Världens största mässa vill man ju inte missa.

När världens ledare (några få de facto) samlas i Belém för ännu ett klimattoppmöte slår de undersökande journalisterna Mira Sys och Ties Gijzel larm. I sin nya bok, "Den som betalar får förorena", undersökte de lukrativa klimatavtal från länder och företag som försöker köpa sig ut ur det som allmänt kallas för klimatkrisen. Vem gynnas, och vilka är offren?

Om boken

Flyger du? Kompensera din skuld för några euro! Släpper din fabrik ut mycket växthusgaser? Plantera en skog! Förstörde ditt byggprojekt djurens livsmiljö? Skapa en ny.

Välkommen till klimatkompensationens värld. Genom att investera i naturprojekt kan regeringar, företag och konsumenter "kompensera" sina utsläpp, som om de aldrig existerat. Detta har skapat en lukrativ marknad där träd och djur handlas som finansiella produkter.

Nu när Europeiska unionen och FN i allt högre grad anammar idén om klimatkompensation, och teknikföretag ser det som lösningen på sin energislukande AI, uppstår frågan: kan vi verkligen köpa oss ut ur den s.k. "klimatkrisen"?

•         216 sidor

•         ISBN 9789083398693

•         Publiceringsdatum 11 november 2025

Visste du att ett utvecklingsland med en rik skogsbefolkning som Surinam eller Bhutan kan sluta mångmiljonavtal på klimattoppmötet i Belém? Bakom kulisserna vid detta massiva evenemang, som lockar över 50 000 personer, är dessa länders skogar ett hett ämne för nationer med höga utsläpp som Norge och Singapore.

Tanken: rika, "förorenande" länder betalar andra länder för att de ska göra sina hållbarhetsinsatser för deras räkning. Under de senaste åren har fler än hundra av dessa avtal ingåtts, och det antalet kan öka avsevärt i framtiden. Europeiska kommissionen  planerar  att kompensera för upp till 235 miljoner ton koldioxid utomlands. Företag som Microsoft och Greenchoice vill också uppnå klimatmålen genom att investera i skogsbruksprojekt i utvecklingsländer.

Mira Sys och Ties Gijzel har ägnat tre år åt att undersöka den globala kompensationsindustrin. Deras bok, "Den som betalar får förorena", har i dagarna publicerats. Ju mer information de upptäckte, desto mer förändrades deras perspektiv på systemet. Vem gynnas egentligen? Och till vilket pris?

Miljarder dollar för naturen

Att plantera ett träd för att kompensera för utsläppen från en flygresa, eller tanka med "koldioxidneutral olja" är de nya njutningarna: istället för dina synder kan du som regering, företag eller konsument nu också köpa av dina klimatskador.

Detta kan göras i form av " kolkrediter ", certifikat som påstås bevisa att någon någonstans har avlägsnat eller förhindrat ett ton koldioxid från luften. Dessa krediter kan handlas. Forskning av forskare och journalister, inklusive de från Follow the Money , har dock visat under senare år att kolkrediter inte alltid representerar en enorm CO₂-minskning. Tvärtom, i över 84 procent av fallen levererade kolkrediterna inte vad de utlovade, enligt  en publikation  i Nature.

Det blir lätt att se detta som ett sätt att komma ur ett svårt politiskt problem på hemmafronten att uppnå sina klimatansträngningar. Grundidén är väl god i sig men möjligheten att på olika sätt fuska sig fram till sina klimatresultat är stor. Hur många som planterar några träd i ett utvecklingsland bryr sig sedan om att kontrollera om det faktiskt BLEV planterat, hur det sen växer och i vilken mån det då skyddas från nedskövling? Det här ger en bild av att FN insett svårigheterna med att få alla länder att via hårda krav på direkta utsläppsminskningar nå sina klimatmål och därför luckrar upp möjligheten att nå dem via just kolkrediter. Uppfinningsrikedomen är imponerande men gynnar det klimatet i slutändan? Kommer man genom detta att kunna begränsa temperaturökningen på jorden? Det återstår att se. Är det moraliskt försvarbart att göra så här? Det får var och en ta ställning till.

COP är världens störta mässa Det görs också andra affärer vid COP. Så här skriver David Wojick på Whattsupwiththat :

Den stora majoriteten av de tiotusentals människor som deltar i COP30 är där för att sälja och köpa saker, inklusive olja, naturgas och till och med kol. Klimatpolitik har föga med det att göra. Detta är världens i särklass största mässa, med nästan alla länder representerade. Det finns inget annat liknande.

Många länder har paviljonger. Vissa, som Kinas, är hela byggnader. Det finns också delar av länder som stater och städer. Men så finns det stora företag och multinationella företag som utvecklar projekt i och säljer till länder och deras delar. Det finns till och med stora finansinstitut. Utställningen är enorm. Man uppskattar att där finns minst 100.000 utställningsboxar.

Förhandsregistreringen för COP30 är cirka 56 000, den näst högsta i COP:s historia. Det totala antalet deltagare kan vara 70 000 eller fler. Pressen talar ofta som om alla dessa människor på något sätt är inblandade i klimatförhandlingarna, men det är fullständigt fel.

Antalet faktiska förhandlare i byggnaden är sannolikt färre än tusen. Det är möjligen mycket färre, eftersom det skulle vara fem per land, och vissa länder skickar bara två eller tre personer. Många länder har flera förhandlare eftersom förhandlingar ofta sker i flera samtidiga arbetsgrupper. Så låt oss säga att det är tusen.

Det finns också runt tusen journalister, flera tusen aktivistiska observatörer och troligen flera tusen konferensstödpersonal.

Antalet människor här för att prata om klimatförändringar är förmodligen relativt litet, säg bara 15 %. De flesta är här för att se och synas, för att sälja och köpa, eller åtminstone för att börja prata om det.

Detta är COP i ett nötskal. Om detta kan vi aldrig höra eller läsa om i mainstream-media eller Public Service. Man börjar förstå varför reportagen i TV-nyheterna från COP under veckan är så "urvattnade". Journalisterna som rapporterar har svårt att hitta ämnen som behandlats och framsteg man kommit till. Det finns helt enkelt inte så mycket att säga om KLIMATET - eftersom det mesta inte handlar om just det på COP. Ett skådespel skulle man kunna kalla det.

Länk: https://www.climategate.nl/2025/11/follow-the-money-op-de-klimaattop-gaan-bossen-voor-miljoenen-over-de-toonbank/