top of page

Forskare uppmanar oss att förbereda samhället för en kommande GRAND SOLAR MINIMUM

  • Skribentens bild: Christer Käld
    Christer Käld
  • för 2 dagar sedan
  • 3 min läsning

Uppdaterat: för 19 timmar sedan

Ingen nulevande människa kan berätta om hur det var att leva under Lilla istiden. Vi har dock nedskrivna berättelser och forskningsdata att tillgå och de är samstämmiga: det var kallt, missär och många nödår. Forskare menar att vi är på väg in i nästa omgång av något liknande.


Stor skam att dagens klimatforskning (IPCC med team) väljer att helt radera ut detta ur historien. Man vill inte visa de varma perioderna; den romerska värmeperioden och den medeltida värmeperioden som enligt många studier visat att var minst lika varma som dagens. Man vill inte heller tala om den lilla istiden som var den KALLASTE perioden sedan istiden övergick i Holocen för ca. 12.000 år sedan.

Så här ser IPCC:s välmanipulerade grafer ut:


ree

Lyckligtvis har vi annan forskning att lita oss till.




ree





ree



Det finns forskare som påpekar att solen fortfarande är den dominerande klimatfaktorn och att dess senaste och förutspådda nedgång i aktivitet skulle kunna markera början på en lång, naturlig avkylningsfas.


Under solcykel 24 (2008–2019) sjönk solaktiviteten till en nivå som inte setts på över ett sekel. Antalet solfläckar, solvindens styrka och magnetfältets intensitet minskade avsevärt jämfört med andra hälften av 1900-talet.

För första gången sedan början av 1900-talet varade solminimumet i mer än två år – ett tecken som vissa forskare menar tyder på en mer omfattande cyklisk nedgång.



ree


Bland forskarna som undersökte denna förändring finns Nils-Axel Mörner ( avliden) , en geofysiker känd för sitt arbete om sambandet mellan havsnivå och jordens magnetfält. Han hävdade 2010 och igen 2015 att varje större solminimum åtföljdes av en mätbar acceleration av jordens rotation och efterföljande regional avkylning över Nordatlanten och Europa. Han förutspådde att solen skulle nå ytterligare ett större minimum runt 2040–2050, vilket sannolikt skulle skapa ett mönster som liknar Maunder- och Daltonperioderna, eller en "liten istid".


Den ryske astrofysikern Habibullo Abdussamatov har gjort liknande långsiktiga förutsägelser. I en artikel från 2007 förutspådde han att cyklerna 25 och 26 båda skulle vara svagare än cykel 24, vilket skulle leda till en motsvarande global temperatursänkning från mitten av 2000-talet och framåt.

Abdussamatov kopplade dessa förändringar till solens energibalans – den långsamma minskningen av den totala solstrålningen som åtföljer varje större minimum i den paleoklimatiska perioden.


Även om inte alla detaljer har visat sig vara korrekta, överensstämmer dessa långsiktiga prognoser fortfarande i stort sett med aktuella data om solaktivitet: Det hyperaktiva "Grand Maximum" i slutet av 1900-talet är över, och solen verkar gå in i en mindre aktiv fas.


Även om cykel 25 (grön linje nedan) är något starkare än cykel 24, är den fortfarande måttlig till svag i historisk jämförelse och passar in i den allmänna nedgången sedan toppen i mitten av 1900-talet:



ree


ree


Huruvida denna nedgång kommer att förvärras under cykel 26 och framåt återstår att se. För mig har SC26 alltid varit nyckeln (som ska börja mellan 2029 och 2032). Men även NASA/NOAA medger att det är mycket osäkert att förutsäga solaktivitet (dvs. ren spekulation).

Om solen verkligen följer den väg med minskad aktivitet som förutspåtts av Mörner och Abdussamatov (samt Shepherd, 2014), kommer den resulterande avkylningen att bli betydande, särskilt på de norra breddgraderna, där tidigare solminima har medfört de hårdaste vintrarna.


Historien visar att längre perioder med låg solaktivitet sammanfaller med kallare perioder. Från Maunderminimum på 1600-talet till Daltonminimum i början av 1800-talet innebar svag solstrålning svårigheter för människor på grund av ogynnsamma väderförhållanden och förkortade växtsäsonger. Dessa cykler kommer att upprepa sig, oavsett koldioxidpolitik eller datormodeller – det är bara en tidsfråga.




bottom of page