Grönlands is smälter, jo ... men allt rinner inte ut till havet visar ny studie
- Christer Käld
- för 2 dagar sedan
- 4 min läsning
Media rapporterar om smältande glaciärer på Grönland och IPCC:s datamodeller förutspår en dyster framtid eftersom denna smältning skulle innebära avsevärt högre havsnivåer. Nu har en splitterny forskningsrapport ( 12 september 2025 ), publicerad i Nature Communication kommit fram till att denna smältning förekommer , jo ... men en stor del av den fryser till is innan vattnet når havet.
Forskargruppen ledd av Matthew G. Cooper säger att smältningen av Grönlands inlandsis (GrIS) höjde den globala havsnivån med cirka 10,8 mm från 1992 till 2018 (26 år), och klimatmodeller förutspår en ytterligare ökning på 70–130 mm till år 2100 men då tar de inte i beaktande det resultat som denna forskning kommer fram till.
Merparten av denna förutspådda massförlust härrör från ökad smältvattenavrinning från inlandsisens ablationszon. Inom denna kritiskt viktiga zon smälter vintersnöfallet helt varje sommar, vilket exponerar mörk, bar glaciäris som absorberar upp till tre gånger mer solljus än ljus snö. Men långtifrån allt smältvatten rinner ut till havet.
67 % mindre avrinning till havet än vad klimatmodellerna säger
Detta är inte en liten korrigering. Den slår rakt mot kärnan i de prognoser som används för att skrämma skolbarn, omforma ekonomier och rättfärdiga omfattande teknokratisk politik. I åratal har Grönland utmålats som den stora brytpunkten. Men enligt forskningen:
”Det finns betydande observationsbevis för att dessa modeller överskattar avrinning från bara isytor. I ablationszonen i Grönlands smältintensiva sydvästra sektor visar mätningar av proglaciala och supraglaciala flodavlopp upp till 67 % mindre årligt smältvattenutsläpp till omgivande hav än klimatmodellberäkningar.”
Det är inte ett avrundningsfel. Det är klimatmodeller som säger att vi kan förvänta oss en biblisk översvämning medan fältinstrumenten registrerar en läckande trädgårdsslang.
Problemet ligger i hur bar is uppfattades. Författarna förklarar:
"Klimatmodeller behandlar traditionellt bar is som ett ogenomträngligt substrat med hög densitet utan förmåga att hålla kvar vatten. Följaktligen tillskrivs avrinning som produceras på bar is direkt havsnivån i sin helhet, trots växande fältrapporter om icke-trivial smältvattenretention på eller i bar is."
Översatt: modellerare antog att Grönlands exponerade is beter sig som en granitbänkskiva – allt som smälter rinner omedelbart bort. Men när fältforskare faktiskt borrade kärnor och mätte densiteter, fann de en "smältvattenmättad vittringsskorpa" med en densitet på bara 690 kg/m³. Långt ifrån att vara ogenomtränglig var ytan full av porer som absorberade vatten som en svamp. Det smältvattnet frös sedan fast igen under kalla polarnätter.
a IceModel-simuleringar av smältvattenproduktion och återfrysning, och b inlandsisens yttemperatur jämfört med dygnsvariationer i observerade luft- och yttemperaturer under fältexperimentet i juli 2016.
Artikeln beskriver denna nattliga cykel:
”Dessa temperaturer under fryspunkten driver återfrysning av flytande smältvatten under markytan med hastigheter som närmar sig 1 mm/ h mellan 02:00–04:00 lokal tid, när isyttemperaturen sjunker så lågt som −6 °C.”
Bilderna i studien visar tunna lager av fruset vatten som täcker ytan varje morgon, som om glaciären lappat ihop sig över natten.
När forskarna analyserade sina resultat var resultaten häpnadsväckande:
”Från 2009 till 2018 minskade återfrysning av smältvatten i bar, porös glaciäris avrinningen med uppskattningsvis 11–17 Gt / annual enbart i sydvästra Grönland, vilket motsvarar 9–15 % av denna sektors årliga smältvattenavrinning som simulerats av klimatmodeller.”
Elva till sjutton gigaton per år – vilket försvinner från modellernas förutspådda ”bidrag till havsnivåhöjning” eftersom vattnet aldrig tog sig upp ur isen. Återigen visar mätningar att naturen vägrar att samarbeta med apokalypsberättelsen.
Déjà vu igen
Kanske detta låter bekant. Klimatvetenskapen har en lång historia av säkra förutsägelser som senare kollapsar under tyngden av faktiska observationer.
År 2007 tillkännagav framstående forskare att Arktis skulle vara "isfritt år 2013". Media hade andlösa rubriker om ”slutet på den arktiska isen”. Ändå hade Arktis fortfarande miljontals kvadratkilometer sommaris år 2013, och än idag – tolv år efter deadline – har den det fortfarande.
Så här ser läget ut där nu:
Ännu ett år, ännu en snö- och isansamling långt över genomsnittet (medelvärde 1981-2010) på Grönlands inlandsis (indikeras av de blå kontra grå trendlinjerna, höger diagram).
Nettoviktsökningen (blå) översteg återigen nettoviktförlusten (röd) under 2024–2025.
Det ligger nu ÖVER alla medelvärden som uppges.
Ny forskning ger ingen skrämselhicka precis
Enligt författarna hade Grönland en nära nog liknande värmeperiod på 1930-talet. Efter det gick tempen ner där ända fram till 1990 varefter det blivit snabbt varmare.
Källa: Schalamon et al., 2025
Hoten om utplånade öar har tystnat ... för tillfället
År 1989 hävdade en högt uppsatt FN-tjänsteman att hela nationer skulle ”utplånas från jordens yta av stigande havsnivåer om den globala uppvärmningstrenden inte vänds år 2000”. År 2000 var önationer som Maldiverna och Tuvalu fortfarande ovanför vattenytan, fortfarande bebodda och byggde fortfarande flygplatser för turister. Forskning visar t.o.m. att de växt till sin yta!
På 1970-talet spekulerade ledande tidskrifter om en ny istid och varnade för att mänsklig aktivitet kunde leda till att jorden går in i en farlig global avkylning. Newsweek (1975) hade den berömda rubriken "Den nedkylande världen" och förutspådde jordbrukskollaps och massvält. Fyra decennier senare hade berättelsen svängt 180 grader mot planetens överhettning.
Mönstret är alltid detsamma: djärv säkerhet, dystra förutsägelser, och sedan en tyst återgång när verkligheten vägrar lyda. Ändå krymper aldrig de politiska föreskrifterna – bara utvidgas. Budskapet är tydligt: bort med de fossila bränslen så får vi nog ordning på allt.
Christer Käld / Charles Rotter
Kommentarer