Har uppfattningen om skogens förmåga att suga upp koldioxid överskattats?

I Finland har skogen TRE GÅNGER mindre förmåga att uppta koldioxid än i Sverige. Hur kan det komma sig att två grannländer gör så olika bedömningar? Handlar det om hur man mäter och vem har rätt och vem har fel i så fall?

I Sverige kom uppgifter i slutet av 2025 att skogens viktiga kolsänka - förmågan att suga upp koldioxid och lagra den i träd och mark - minskat drasmatiskt de senaste 20 åren, mycket på grund av stor avverkning.

Men en knapp månad efter det kom Naturvårdsverket med nya, lugnande besked. Nya mätvärden och en ny AI-modell hade förbättrat siffrorna kraftigt – och den svenska skogens kolsänka är nära återhämtad: nästan tillbaka på 1990 års nivå.

Avverkningarna påverkar mer i Finland

I Finland betyder ett bortfall av skogsavverkning på 10 miljoner m3 en minskning av inkomster nära 1 miljarder €.

Finland har mycket färre provytor än Sverige och inte någon lång tradition av provtagningar som den svenska Riksskogstaxeringen har. Men Finlands beräkningsmodell visar ändå på variationer som den svenska inte gör.

Sverige avverkade mer timmer per hektar produktiv skogsmark än vad Finland gjorde 2023, enligt Aftonbladets analys. Ändå är det bara i Finland som avverkningarna ger stort utslag i minskad kolsänka i skogen. Vad kan det då bero på?

Luce har tidigare också kommit med lite konstiga rapporter som fått kritik från fackfolk. Detta har försvagat trovärdigheten och man är lite skeptiska i Finland till om man mäter rätt här.

Det är flera forskare som tagit del av Aftonbladets granskning som ställer sig frågande till hur den svenska skogen kan uppta så mycket mer än den finska.

”Generellt så ser det ju lite konstigt ut om det skiljer så mycket mellan länderna när skogarna på många sätt är de samma”, skriver Bengt-Gunnar Jonsson, professor och skogsexpert vid Mittuniversitetet, i ett mejl. Han får medhåll från flera internationella kollegor.

En av dem, docent Sebastiaan Luyssaert vid Virjeuniversitetet i Amsterdam beskriver skillnaden som ”anmärkningsvärd”.

”Jag kan inte se någon biologisk eller historisk förklaring till varför det skulle vara så.”

Den finländske forskaren Jari Liski är chef för klimatforskningen vid finska meterorologiska institutet SMI. Det är han som har utformat den modell, Yasso, som används för att beräkna skogens kolbalans i Finland och i flera andra länder som Norge, Schweiz och Österrike.

Jari Liski, chef för klimatforskningen vid finska meterorologiska institutet SMI.Foto: Meteorologiska Institutet, Smi.

Så här säger Liski:

– Det är viktigt att klarlägga hur stor del av skillnaden som beror på metodskillnader och hur mycket som speglar verkliga skillnader mellan ländernas skogar.

Han önskar nu ett förnyat forskningssamarbete för att klargöra frågan.

Osäkerheten i mätningarna är dock stor, ända upp till 35 %. Luce kom 15.1 2025 med en rapport som väckte stor uppmärksamhet. Så här skrev SVT då :

Luce slog fast i sin analys att trenden trots osäkerheten är tydlig - och dålig för klimatet.

”De främsta orsakerna till minskningen och förlusten av nettosänkan av skogsmark är förändringar som är välkända: mängden avverkning är på en högre nivå än under millenniets första decennium, skogstillväxten har avtagit och medeltemperaturerna har ökat, vilket har accelererat nedbrytningen av dött organiskt material i marken”.

Nya mätmetoder gav ett nytt resultat

Men i december 2025 hade man ändrat sig. Nya metoder hur man skulle räkna gav nu en LITEN övervikt till att skogen kunde räknas som kolsänka och inte som man tidigare meddelat en kolkälla.

Man hade tagit trädbeståndets biomassa, metanutsläpp och gräsbevuxna områden med i beräkningen och då visade det sig att det (ännu) låg på plus - men farligt nära minus ändå.

_____________________________________________________________________________

Virkesuttaget har ökat - men det har också tillväxten

Det som tydligt framkommer vid närmare granskning är att man i Sverige lägger större tyngd vid förändrad markanvändning och skogsbruk. 80% av kolet är bundet i marken, bara 20% i träden. I Finland tycks man inte göra tillräckliga mätningar för att få fram förändringen av kolupptaget i markvegetationen efter en avverkning. Det har visat sig att rotsystem, bakterier och svampar har en stor förmåga att binda koldioxid. Här sker förändringar under trädets tillväxtperiod.

Skogens roll som koldioxidsänka ifrågasatt

Ny forskning från bland annat Stockholms universitet och Stanford University visar att markens förmåga att binda koldioxid kan vara mycket större än man tidigare trott. Detta skulle innebära att vår koncentration på att hitta maximal kolsänka borde inrikta sig på markanvändning i stället för enögd fokusering på skogen och dess avverkning.

Gamla skogar kan t.o.m. vara kolkällor

Nya forskningsresultat visar att koldioxidupptag och utsläpp från skogen är mer komplext än vad man tidigare trott. Tvärtemot vad man tidigare trott kan gamla skogar fungera som kolkällor.

David Hadden har i sin avhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU mätt koldioxidflöden på sex platser med olika typer av skogs- eller jordbruksmark. När han mätte flöden av koldioxid i olika typer av skogsbestånd fick han resultat som går på tvärs mot flera vedertagna uppfattningar.

I sin avhandling fann han att äldre skogar kan vara så kallade kolkällor, det vill säga skogen avger mer koldioxid än den tar upp.

– Tidigare publicerad forskning tyder på att urskog tar upp koldioxid, men våra mätningar visar att det också kan vara tvärtom – under vissa förhållanden kan dessa skogar till och med ge ifrån sig stora mängder koldioxid, säger David Hadden.

David Hadden fann att de stora koldioxidutsläppen från äldre skogar kan bero på nedbrytning av döda träd, vilka insekter ligger bakom.

Samma gäller produktionsskogar

Även produktionsskog visade sig bli en kolkälla på relativt kort tid, vilket överraskade forskarna. 

Produktionsskogar anses ofta fungera som kolsänkor, men det stämmer inte alltid. David Hadden fann att under de första tretton åren var den en kolsänka. Sedan blev den en kolkälla, framförallt under vår och höst.

– Det här motsäger också en stor del av tidigare resultat, säger David Hadden. Det finns i dag en stor tro på att produktionsskogar är kolsänkor, och det stämmer under vissa förhållanden, men inte alltid, säger David Hadden i ett pressmeddelande.

Gallring kan öka koldioxidupptaget

Hur nettoflödet av koldioxid blir i produktionsskogen beror på många faktorer, såsom klimatpåverkan och trädens ålder, men också på hur man sköter skogen. Gallring till exempel, gör att träd och växter får bättre tillgång till ljus. Då kan tillväxten och koldioxidupptaget förbättras, menar Hadden. En mera luftig skog skapar en annan markvegetation än en tät skog.

Att förbättra hur marken sköts kan öka jordens kollagring tillräckligt för att kompensera framtida koldioxidutsläpp, finner forskarna. Bland de möjliga metoderna finns minskad jordbearbetning, året-runt-boskapsfoder och kompostanvändning. Att plantera fler fleråriga grödor, istället för ettåriga, kan lagra mer kol och minska erosion genom att låta rötterna nå djupare ner i marken.

Jackson, Harden och deras kollegor fann också att cirka 70 procent av allt lagrat kol i den översta metern av jorden finns på mark som direkt påverkas av jordbruk, bete eller skogsförvaltning – en mängd som förvånade författarna.

Kanske man i Sverige på ett mera adekvat sätt lyckas mäta förändringar i markvegetationen - som alltså har en betydligt större inverkan på kolupptaget. Om så vore fallet borde alla andra länder i EU ta modell av dem. Då skulle kanske alla klara sina "orimliga" klimatmål - utan elbilar och snurror dessutom.

Hipp hipp HURRA ...