Höjden på det tidiga holocenska istäcket i västra Antarktis minskade en gång 480 meter på 200 år

Detta inlägg är det tredje och sista i serien om Antarktis.

Smältningshastigheten för det västantarktiska istäcket (WAIS) var enorm under tidig holocen, när CO2-koncentrationerna var låga och stabila (~265 ppm), vilket överskuggade alla reträtthastigheter som observerats i modern tid.

SNABB issmältning för 8000 år sedan - 2m /år

Relativt ny forskning publicerad i Nature Geoscience (Grieman et al., 2024) bedömer höjden på Västantarktis istäcke som sjönk med ~480 m på bara 200 år från cirka 8 000 till 8 200 år sedan, en minskning med mer än 2 meter per år.

Forskarna dokumenterar också en reträtt av isområdet på 270 kilometer på studieplatsen inom bara 400 år, från ~7 300-7 700 år sedan. Det är en reträttakt på cirka 675 meter per år.

Ingen modern WAIS-recession är ens tillnärmelsevis jämförbar med den som uppnåddes naturligt under tidig till mellersta holocen.

Dagens smältningstakt är inte ens i närheten av detta.

Omfattande nedkylning 1999 - 2018 - vid ytan

En annan forskning (Zhang et al., 2023) visar att Västantarktis genomsnittliga årliga yttemperaturer kyldes med mer än -1,8 °C (-0,93 °C per decennium) från 1999-2018, vilket skulle utesluta en recession av WAIS kopplad till en ytuppvärmningstrend. Forskare har ju kopplat smältningen av isarna vid WAIS och APIS mest till underjordisk vulkanisk aktivitet i området under isarna.

Vi har i dessa tre inlägg om Antarktis visat på att såväl landisen som havsisen måste anses vara i ett stabilt läge med småa förändringar där trenden har varit långsam avsmältning under de senaste 45 åren. Den ökade solinstrålningen och havens uppvärmning de senaste tjugo åren har i viss mån påverkat ismassabalansen i negativ riktning men dock i mycket liten sådan. Den överlägset största ismassan som finns i Östra Antarktis har inte smält alls. För tillfället kan ses en positiv nettoökning totalt sett. Om denna trend fortsätter får framtiden avgöra.

Vi har också visat att denna kontinent varit med om extremt stora och snabba förändringar i ismassabalans under vår värmeperiod Holocen vid tider med stabil koldioxidnivå vilket visar på att naturens krafter har sin egen bana.

Det finns dock en oro gällande den underjordiska aktiviteten under ismassan i Västantarktis. Hur länge och i vilken omfattning kommer denna aktivitet att fortsätta smälta isen underifrån? Kommande forskning om just detta ser vi fram emot.