top of page
  • Skribentens bildChrister Käld

Isläget i Arktis - en manipulering av grafer igen.

Genom valet av tidsperioder och detaljområden kan man få en graf att visa precis just det resultat man önskar. Detta inlägg skrivet av Soren Hansen är taget från den danska klimatbloggen klimarealisme Arktisk havis – Klimarealisme.dk.




Den vanliga berättelsen om den arktiska havsisen är att den blir mindre och mindre utbredd på sommaren, och vi kan snart förvänta oss det år då isen kommer att vara helt borta i september, då området vanligtvis når sitt minimum. Om någon är osäker kan de bara titta på fig. 1, där du ser situationen i all sin fasa.




Årsgenomsnittet för september varierar kraftigt från år till år, men om man drar en rak linje genom alla punkter får man en bild av biståndsminskningen. Lägg märke till hur skalan på den vertikala axeln i fig. 1 stannar, inte vid noll, utan vid 3 miljoner kvadratkilometer. Det ger en brantare och mer dramatisk kurva.


Fig. 2 visar isens utbredning under samma antal år, minimital för månadsmedelvärden respektive för några dagar. Det senare är naturligtvis lite mindre år för år. Figur 2 visar tydligare att arealminskningen inte har varit stadig under alla år 1979-2023.




Från 1979 till 1996 har det bara skett en liten minskning. Under den följande perioden fram till 2007 har minskningen varit kraftigare, men därefter är det i praktiken en oförändrad minimiareal, vilket framgår av figur 3. Det är en period på 16 år. Inte tillräckligt lång tid efter definitionen för att visa något om "klimat"; Här talar man gärna om minst 30 år (om inte en El Niño har gett några månader med höga temperaturer förstås, då är det "global uppvärmning").




Men mycket tyder på att havsisens utbredning faktiskt är cyklisk och fluktuerar upp och ner. IPCC visade själva i sin första rapport från 1990 att kurvan var lägre i början av 1970-talet än den var 1979. NASA publicerade liknande kurvor (se fig. 4 – från 1995). Den maximala utbredningen nåddes 1979, vilket märkligt nog är utgångspunkten för kurvan i fig. 1.




Fig. 5 visar en kurva över havsisens årliga genomsnittliga utbredning från 1925 och framåt. Här kan man tydligt se den cykliska banan med ett maximum på 1920-talet och ett minimum runt 1950. Ett nytt maximum kommer sedan att inträffa 1965.




IPCC kom dock på bättre tankar och publicerade i 2001 års rapport en ny graf där ökningen fram till 70-talet hade ändrats till en minskning utan vidare förklaring. Figur 6 visar IPCC:s illustrationer från 1990 och 2001 för jämförelse.





Klimatet är mer komplicerat än vad datormodeller vill få oss att tro, med CO2 som enda kontrollratt. Det finns många fler saker som händer i den verkliga världen.



_______________________________________________________________


Den första grafen som visades här på sidan ger också en överdriven alarmistisk bild i och med att den blåa linjen fortsätter hela vägen. Ser man lite mera detaljerat på bilden märker man tre olika steg:



Under perioden 1980 - 1996 var minskningen långsamt dalande, under perioden 1996 till 2008 var minskningen kraftig och sedan 2008 har isutbredningen varit stabilt konstant.

Denna bild ger en mycket mera POSITIV bild av nuläget. Men det är fortfarande samma graf.


Christer Käld

484 visningar1 kommentar

Senaste inlägg

Visa alla

1 Comment

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
bengt
Feb 27

Intressant i sig och för mig som under min yrkesverksamma tid bl a föreläst i statistik är detta ett bra exempel på hur man ljuger med statistik.

Like
bottom of page