Mindre vetenskap och mera snabba slutsatser i IPCC:s nya rapport AR7
- Christer Käld
- 14 sep.
- 4 min läsning
En stor ideologisk förändring verkar vara på gång inom IPCC inför deras nya rapport AR7. Genom valet av författare visar man tydligt på att byta fokus, från vetenskapligt grundliga analyser till ett snabbt beslutsfattande som inte nödvändigtvis genomgått alla granskningsfaser med ännu större osäkerhet som följd.
FN:s klimatpanel (IPCC) har just släppt namnen på författarna till sin sjunde utvärderingsrapport (AR7).
Författarlistan för kapitel 3 – Förändringar i regionalt klimat och extremer, och deras orsaker – tyder starkt på att IPCC kommer att flytta sitt långvariga fokus på upptäckt och attribution (=tillskrivning) av extrema händelser till ett fokus på "attribution av extrema händelser" (EEA).
Så här beskriver Roger Pielke Jr. skillnaden mellan dessa:
IPCC:s ramverk för D (detektion) och A (bedömning) följer av dess definition av "klimatförändringar" som en förändring i väderstatistiken över långa tidsperioder, vanligtvis många decennier. Detektion avser att identifiera en sådan förändring. Attribution avser att identifiera orsakerna till förändringen. För de flesta extrema väderfenomen har IPCC inte uppnått detektion eller tillskrivning med hög säkerhet och förväntar sig inte att göra det under större delen av detta århundrade.
Delvis på grund av IPCC:s misslyckande med att uppnå D&A för de flesta typer av extrema händelser, uppfanns begreppet EEA för att koppla specifika väderhändelser till klimatförändringar och karakteriserades som ett försök att nå ut i media och stödja klimattvister. Det mesta EEA-arbetet publiceras utanför den vetenskapliga litteraturen, tillkännages genom pressmeddelanden, och strider vanligtvis mot expertgranskad forskning om extrema händelser.
D&A-ramverket är vetenskapligt rigoröst, i linje med IPCC:s definition av klimatförändringar, och behandlar extrema händelser på samma sätt som andra fenomen, som globala temperaturer och havsnivåhöjning. EEA:s tillvägagångssätt är vetenskapligt problematiskt, oförenligt med IPCC:s resultat om extremt väder och är uttryckligen grundat i klimatförespråkande.
Man kan tolka det så att IPCC nu väljer att i fortsättningen utgå från att kraftiga s.k. extrema väderhändelser ÄR kopplade till klimatförändringar och väljer att söka sannolikheten för detta i stället för att som tidigare lägga resurser på att undersöka OM extremer har en koppling eller ej.
DETTA ÄR EN MÄRKBAR FÖRÄNDRING.
Frederika Otto, medgrundare av World Weather Attribution (WWA), har utsetts till ansvarig för kapitlet, tillsammans med en annan akademiker som fokuserar på att tillskriva extrema händelser. Vi har i ett tidigare inlägg här på Klimatvett beskrivit problemen med WWA och tillförlitligheten i deras uttalanden.
Otto förklarar så här:
Jag är koordinerande huvudförfattare. Det innebär att leda kapitlet och i slutändan vara ansvarig för att det genomförs. Det kommer att vara mycket arbete, men det ger också många möjligheter att forma kapitlets struktur och fokus.
Pielke har med hjälp av Google Scholar och ChatGPT skapat en tabell som visar på att 9 av kapitlets 20 författare fokuserar sin forskning på ATTRIBUTION av extrema händelser. Två av de tre koordinerande huvudförfattarna fokuserar på EEA.
Få av dem , om ens någon, har expertis inom IPCC:s konventionella ramverk för Detektion och Attribution och vissa har överhuvudtaget inga publikationer alls om vare sig Detektion eller Attribution.
Detta är mycket anmärkningsvärt och visar på en tendens där IPCC:s rapporter allt mera grundar sig på bedömningar som inte är tillräckligt vetenskapligt bevisade och därmed ytterligare utökar osäkerheten.
Pielke tar översvämningarna i Pakistan som exempel på motstridigheter inom IPCC.
Så här konstaterade IPCC:s D&A forskning, alltså den avdelning som även innehöll detektion :
”Våra experiment visar att en framtida antropogen ökning av koldioxidkoncentrationerna inte nödvändigtvis skulle leda till en ytterligare förvärring av Pakistans nederbörd; istället har man funnit en icke-signifikant minskning med cirka 5 % av den totala genomsnittliga nederbörden.”
Så här säger WWA om samma översvämningar:
World Weather Attribution (WWA) i media ( 6 aug 2025 ): ”Varje tiondels grad av uppvärmning kommer att leda till kraftigare monsunregn, vilket belyser varför en snabb övergång från fossila bränslen till förnybar energi är så brådskande.”
Det här visar vart IPCC är på väg. Ovan visade påståenden är omöjliga att förena. IPCC verkar att i sin nya rapport AR7 ta ställning för den ena av dem , nämligen det som WWA kommit till.
Bara som kuriositet visar Pielke upp en tabell som visar på historiska (verkliga) händelser. Pakistan har ju en lång historia av stora förluster av människoliv relaterade till översvämningar i den låglänta nationen, vilket återspeglar enorm sårbarhet i en region som är utsatt för extremer, även i avsaknad av starka trender.
Så här avslutar Pielke sitt inlägg om detta :
"Extrema händelser har blivit en politisk fotboll. Klimatarbetet har betonat att extrema händelser kopplas till klimatförändringar och främjat idén att "varje tiondels grad" av den globala temperaturökningen är förknippad med mer extrema händelser och fler katastrofer.
Om vi bara minskar utsläppen, lyder argumentet, kan vi också modulera extremväder. Enligt denna logik handlar varje extrem händelse om energianvändning, och inte om exponering, sårbarhet och de lokala beslut som har sett katastrofdödsfallen sjunka till deras lägsta nivå i mänsklighetens historia . EEA har varit centralt för sådant påverkansarbete. Nu verkar det gamla analysarbetet flyttas till gravgården och det nya är snabba slutsatser som kan påverka.
Vetenskaplig bedömning kan vara utmanande under de bästa omständigheter. När en bedömning tas över för att tjäna politiken upphör den att vara en bedömning och förvandlas till något annat."
Christer Käld
Kommentarer