top of page

Studie visar: Klimatmodeller hanterar VATTENÅNGA helt fel – en "stor lucka i vår förståelse"

  • Skribentens bild: Christer Käld
    Christer Käld
  • för 1 dag sedan
  • 2 min läsning

Observerade fuktighetstrender i torra områden motsäger klimatmodeller visar en ny forskning - Simson et al., 2024.



ree


Klimatmodeller antar felaktiga värden


Vattenånga i atmosfären förväntas öka med uppvärmningen eftersom en varmare atmosfär kan hålla mer fukt. Men under de senaste fyra decennierna har vattenånga nära ytan INTE ökat över torra och halvtorra områden. Detta står i motsats till alla klimatmodellsimuleringar där den stiger i en takt nära de teoretiska förväntningarna, även över torra områden. Detta kan tyda på en stor felaktig bild av hydroklimatrelaterade processer mena forskarna.


Modeller ökar vattenångan för att tillgodose det ökade atmosfäriska behovet, medan detta inte har hänt i verkligheten. Med tanke på nära kopplingar mellan vattenånga och skogsbränder och extrema temperaturer måste denna fråga lösas för att ge mer tillförlitliga klimatprognoser för torra och halvtorra regioner i världen.


ree

Figuren anger de landområden som klassificeras som fuktiga (blå), torra/halvtorra (orange) och hypertorra (grå).


Torra och halvtorra regioner i världen är särskilt sårbara för klimatförändringar. Klimatmodeller är IPCC:s verktyg för att projicera det framtida hydroklimat som samhället i dessa regioner måste anpassa sig till, men här presenterar forskarna en oroande diskrepans mellan observerade och modellbaserade historiska hydroklimattrender.


I observationer har denna ökning av atmosfärisk vattenånga inte inträffat, vilket tyder på att tillgången på fukt för att tillfredsställa det ökade atmosfäriska behovet är lägre i verkligheten än i modeller i torra/halvtorra områden.

Orsak till bränder


Denna skillnad är tydligast på platser som är torra/halvtorra året runt, men den är också tydlig i fuktigare regioner under årets torraste månader. Det indikerar en stor lucka i vår förståelse och modelleringsförmåga som kan få allvarliga konsekvenser för hydroklimatprognoser, inklusive brandrisk, framöver.



Slutsatser som forskningen kommit till


Här har vi påvisat en stor skillnad mellan observationsbaserade och klimatmodellbaserade historiska trender i ytnära atmosfärisk vattenånga i torra och halvtorra regioner. Klimatmodeller visar att vattenånga bör ha ökat över torra/halvtorra områden i en takt som är nära den som förväntas från Clausius-Clapeyron-skalning, i genomsnitt. I verkligheten har atmosfärisk vattenånga över torra och halvtorra områden i princip varit konstant under de senaste fyra decennierna i genomsnitt, vilket står i stark kontrast till våra modellbaserade förväntningar.

En diskrepans mellan modellerade och observerade luftfuktighetstrender finns också i fuktigare regioner, om än i mindre utsträckning, och endast under de torraste tiderna på året.


I torra/halvtorra regioner leder uppvärmningsdrivna ökningar av mättnadsångtrycket i kombination med nära nolltrender i specifik luftfuktighet till ökningar av ångtrycksunderskottet, vilket är en viktig drivkraft för vattenstress på ekosystem och skogsbränder, och modellerna fångar inte den roll som specifika luftfuktighetstrender spelar i detta korrekt.


Om klimatmodeller överhuvudtaget skall användas som prognosverktyg i framtiden bör denna aspekt tas med och korrigeras så snart som möjligt för att ge tillförlitliga prognoser för torra/halvtorra regioner under de kommande decennierna. Annars har vi ytterligare en felaktig parameter som ingångsvärde vilket snedställer modellernas prognosresultat.





ree





______________________________________________________


Länk:


bottom of page