Ny studie visar: Kanske hotet från en snabb kollaps av Thwaites (domedagsglaciären) borde omprövas

"Den västantarktiska inlandsisen är eventuellt INTE sårbar för instabilitet i marina isklippor under 2000-talet. " Så lyder rubriken till en ny studie av Mathieu Morlighem et al.

Forskningsrapporter om hur "domedgsglaciären" smälter och med stor sannolikhet kommer att kollapsa duggar tätt. Den ena mera alarmerande än den andra beroende av vilka forskare och vilket media som lyfter fram rapporten. Vad skall vi egentligen tro på?

En ny studie från International Thwaites Glacier Collaboration (ITGC) har gett en mer optimistisk syn på ett av de värsta tänkbara scenarierna för havsnivåhöjning orsakad av smältande antarktiska glaciärer.

Forskningen tyder på att en snabb och katastrofal kollaps av Thwaites-glaciären i västra Antarktis är mindre sannolikt under detta århundrade än man tidigare trott

Enligt forskarna bidrar Thwaites-glaciären för närvarande med cirka 4 % av den globala havsnivåhöjningen. Den innehåller tillräckligt med is för att höja havsnivån med ca 65 cm om den smälter helt vilket många skeptiker varit tveksamma till att kunde ske.

På grund av sin instabila natur och snabba smältning har Thwaites varit en fokuspunkt för klimatforskare som studerar stigande havsnivåer. Men hur troligt är det då att hela denna glaciär smälter?

Den nya studien, publicerad i Science Advances och ledd av forskare vid Dartmouth College i USA, undersökte en ny process som kallas marin isklippinstabilitet (MICI). Denna hypotetiska mekanism förutspår att när ishyllor (flytande förlängningar av glaciärer) kollapsar, exponerar de höga isklippor som kan smula sönder under sin egen tyngd. Denna process kan utlösa en kedjereaktion, vilket får glaciärer att dra sig tillbaka snabbt och leda till dramatisk havsnivåhöjning.

Men denna isklippsinstabilitet existerar inte i verkligheten - bara i modeller

Även om MICI har varit en nyckelfaktor i vissa extrema havsnivåprognoser, observeras den fortfarande inte i verkligheten och har endast modellerats med äldre simuleringar med låg upplösning. Dartmouth-teamet använde uppdaterade datormodeller med hög upplösning för att simulera Thwaites-glaciärens reträtt. De fann att MICI sannolikt inte kommer att inträffa under detta århundrade, vilket man tidigare befarat.

Nu får IPCC tänka om

Resultaten av denna studie utmanar några av de mest alarmerande förutsägelserna från FN:s klimatpanel (IPCC), som inkluderade möjligheten av MICI-driven kollaps i sina högriskprognoser. Orsaken till isförlusten vid Thwaites är sannolikt vulkanisk aktivitet i marken under isen och hur den utvecklar sig är svårt att bedöma i en modellstudie. Forskarna här har dock kommit till att oberoende av denna markaktivitet kan vi nästan utesluta en katastrofal kollaps under 2000-talet.

”Vi säger inte att Antarktis är säkert”, påpekar dock professor Mathieu Morlighem, studiens huvudförfattare från Dartmouth College. ”Havnivåhöjningen är fortfarande en angelägen fråga, men vi är övertygade om att de mest extrema förutsägelserna för detta århundrade är mindre sannolika.”

Studien betonar vikten av noggranna prognoser vid planering för klimatförändringarnas effekter.

Överdrivna scenarier som saknar vetenskaplig tyngd är enbart skadliga påverkningsredskap som inte är till gagn för klimatvetenskapens trovärdighet, menar författarna.

Inga smältande glaciärer just nu

Det som kan orsaka en havsnivåhöjning är havets ökande temperatur och de stora glaciärernas smältande ismassor. För tillfället råder stor stabilitet vid såväl Antarktis totala ismassa som Grönlands glaciärer, de som har störst inverkan på havsytan trots allt. Därav bidrar de knappt till någon höjning alls nu och allt hot om snabba havsnivåhöjningar är således falska.

Även om domedgsglaciären ändå mot alla odds skulle smälta bort borde man se detta i ett större sammanhang. Det handlar dock om vissa delar av Västantarktis totala ismassa och inte hela.

Om istillflödet är på plussidan vid Östantarktis och vid Grönland samt Arktis bidrar detta totalt till lägre havsnivåer och då är minskningen vid Västantarktis inte så stor, kanske knappt märkbar.

Att plocka fram Thwaiter som ett stort hot blir bara en körsbärsplockning i alarmerande syfte som dessutom saknar tillräcklig evidens för att ha någon större inverkan.

Så här skriver NSIDC på sin hemsida:

Ovanligt kraftigt snöfall under de senaste 12 månaderna kan kompensera för förluster av inlandsis i år

Den totala nettoackumuleringen av snö, känd som ytmassbalansen (SMB), har varit långt över genomsnittet för perioden mars 2024 till februari 2025, med nästan 200 miljarder ton. SMB är nettobidraget från snöfall och en liten mängd nederbörd, minus avdunstningen av snö och is från ytan. Det överskottssnöfallet låg främst längs Dronning Maud Land-kusten, centrala östantarktis och Getz-isplattan i västra Antarktis. Som referens är den genomsnittliga årliga totala ytmassbalansen för kontinenten ungefär 2 400 miljarder ton.

Men har då denna klimatpositiva nyhet då alls någon inverkan på alarmismens framfart? Knappast. Högst antagligen negligeras den helt och kommer aldrig upp i mainstream media. Visas den för en klimattroende får man bara höra ; " Jo, upp och nedgångar förekommer men trenden är fortfarande smältande glaciärer".

Så var den diskussionen över.

Avslutar med ett direkt (översatt till svenska) citat ur studiens "diskussion" :

"De höga havsnivåhöjningstakterna som har föreslagits i tidigare studier och i IPCC är fortfarande bara spekulativa."

Christer Käld

Källa:

Mathieu Morlighem et al., Den västantarktiska inlandsisen är eventuellt inte sårbar för instabilitet i marina isklippor under 2000-talet. Sci. Adv. 10 , eado7794(2024). DOI: 10.1126/sciadv.ado7794