Två studier visar att merparten - 80% - av den moderna ökningen av koldioxidutsläppen har varit naturlig

Klimatbloggar världen över har påvisat att den ökning av koldioxid i atmosfären vi upplevt det senaste århundradet beror till stor del av ökande temperatur på jorden och inte tvärtom. Orsaken är uppvärmda hav som avger koldioxid.

En oberoende forskare ( Robbins, 2025 ) har granskat aktuell forskning som tyder på att minst ”80 % eller mer av den [moderna] ökningen av koldioxidutsläpp är av naturligt ursprung.”

Detta beror på att ”förändringar i atmosfärstemperaturen är en 'effekt' av förändringar i SST:er och inte en 'orsak' som vissa kanske förespråkar.

Robbins undersökte mera i detalj den koldioxidkurva som uppmätts vid Mauna Loa och tog resultatet ner på månadsnivå. Då upptäckte han att kallare havsytor mot polerna var nettoabsorberare av CO2 medan de varmare ytvattnen i tropikerna är nettoutsläppare. En analogi som ofta citeras är den större förmågan hos kolsyrade drycker att behålla CO2 vid kallare temperatur; Denna förmåga sjunker när dryckerna blir varmare.

Han fann att en stark korrelation mellan förändringar i atmosfärens CO2 och SST i haven kan lätt urskiljas från relevant data.

Man kan se att grafens allmänna trend uppvisar små störningar. Dessa kan förstoras genom att plotta de månatliga CO2 ppm-ökningarna över tid, och den nedre grafen i figuren visar genomsnittliga månatliga ppm-ökningar under samma tidsperiod. Medelvärdesbildning tar bort en del av "bruset" från spåret. Tydliga toppar och dalar är nu tydliga i datan. Om globala tropiska havstemperaturer läggs över på den nedre grafen observeras en stark korrelation som ses i figuren nedan.

Följande slutsats drar Robbins:

Analyser av SST- och atmosfärsdata om CO2 som förvärvats sedan 1995 ger en uppskattad ökning av koldioxiden i atmosfären, som möjligen kan tillskrivas mänskliga utsläpp, på cirka 20 % eller mindre av den totala ökningen sedan den industriella revolutionen, vilket innebär att cirka 80 % eller mer av ökningen har sitt naturliga ursprung.

Ytterligare undersökningar av data pekar på ett nästan linjärt långsiktigt förhållande mellan SST och atmosfärisk CO2 sedan åtminstone slutet av 1950-talet, och tyder på att naturen arbetar för att upprätthålla en temperaturberoende CO2-balans mellan atmosfär och yta. Nya historiska bevis på en sådan balans kan komma från kemiska mätningar som indikerar en kort topp i atmosfärens CO2-nivåer centrerad kring 1940-talet, och som sammanföll med en topp i globala SST.

Mänskliga utsläpp av CO2 är ungefär 1/20-del av den naturliga omsättningen, och resultaten av de analyser som presenteras här tyder på att detta relativt lilla mänskliga bidrag lätt införlivas i naturens kolcykler eftersom de ständigt anpassar sig till våra ständigt föränderliga klimat. När det gäller yttemperaturer har forskningen av Humlum et al. kommit fram till att förändringar i atmosfärens temperatur är en "effekt" av förändringar i SST och inte en "orsak" som vissa kanske förespråkar. Och Humlums "ta med sig"-budskap från en presentation nyligen var: "Det som kontrollerar havsytans temperatur, kontrollerar det globala klimatet". Han föreslår att solen skulle vara en bra kandidat, modulerad med molntäcket.

Liknande slutsatser finns i en artikel som publicerades i samma vetenskapligt granskade tidskrift förra året ( Ato, 2024 ).

”Havstemperaturen har varit avgörande för de årliga förändringarna i atmosfäriska koldioxidhalter och […] antropogena utsläpp har varit irrelevanta i denna process…"

Christer Käld