Hur man undviker att tala om obekväma sanningar om klimatet

Vi har ett problem när media ensidigt lyfter fram klimatfrågan ur ett politiskt perspektiv och inte vetenskapligt. Detta gör att allmänheten får en snedvriden uppfattning om klimatet och dess förändringar i dag. Det här berörde prof. em. Ingemar Nordin på klimatkonferensen i Oslo (Gardermoen) den 30-31 augusti 2025.

Här följer Nordins föredrag hämtat från ett inlägg på Klimatupplysningen : https://klimatupplysningen.se/hur-man-undviker-att-tala-om-obekvama-sanningar-om-klimatet/

Det är väldigt frustrerande att se den stora skillnad som finns mellan den offentliga klimatdebatten och den vetenskapliga. Den officiella diskursen sker huvudsakligen i stora tidningar, public service och i den politiska domänen. Den vetenskapliga debatten äger rum i vetenskapliga tidskrifter och böcker och ibland på vetenskapliga konferenser. Även om media ofta säger sig ha som uppgift att informera oss om klimatet och att upplysa oss om hur det fungerar så misslyckas de totalt med detta. Okunskapen om mekanismerna och om klimatets historia är vittomfattande. Vi läsare, lyssnare och TV-tittare får aldrig veta vad som görs i den riktiga vetenskapliga diskussionen om klimatet.

Det sägs inte ett ord om vilka olika idéer och teorier som diskuteras. Inte ett ord om osäkerheter och tvisteämnen angående det ytterst komplexa system som studeras.  Sådana saker undviker man att tala om högt.

I det här föredraget skall jag ge några exempel på de vanliga metoderna man använder i den offentliga sfären för att undvika att ge allmänheten en sanningsenlig bild av den pågående klimatforskningen (inklusive av IPCC WGI). Detta inbegriper missledande tolkningar av resultat, ett urval av intressanta forskningsfrågor, undvikande av statistiska fakta, ett fokus på politiska och dramatiska händelser, och ibland rena lögner.

Jag håller mig till klimatfrågan och tar inte upp diskussionen kring energiproduktion. I energifrågan så är inte den miljöpartistiska hegemonin fullt så dominerande längre.

1. Auktoritetsargumentet, 97%

Jag skall inte presentera dessa knep i någon speciell ordning. Men auktoritetsargumentet är nog det mest frekventa och används som en självklar utgångspunkt för att fördöma alla skeptiker som marginella stollar. Då behöver man inte ens bemöta deras argument på ett sakligt sätt. Man slipper att diskutera olika vetenskapliga artiklar, vilka journalisterna ändå inte har läst eller känner till.

Påståendet att 97% av forskarna är helt överens om att vi närmar oss en katastrofal klimatförändring har förstås tillbakavisats många gånger redan. Jag skall inte gå in närmare på den diskussionen eftersom den är allmänt bekant i den här kretsen.

(På KU har vi en fast sida om detta: https://klimatupplysningen.se/vetenskap-2/konsensusfragan/ )

Syftet med mitt föredrag här är snarare att lyfta fram exempel på vilka metoder som man i den offentliga debatten använder för att undvika en besvärande diskussion.

Frågan om konsensus blandas ofta ihop med frågan om hur många forskare som anser att det är varmare idag än det var under den Lilla Istiden. Om detta håller naturligtvis de allra flesta redan med om. (100%?).

Men det är inte detsamma som att man håller med om att koldioxiden står för merparten av uppvärmningen, eller att klimatmodellerna är att lita på.

Om man ställt frågan om huruvida ALL uppvärmning är orsakad av en ökad halt av koldioxid i atmosfären så är det kanske bara 50% som håller med. Om ens det.

2. Värmeböljor dominerar nyhetsflödet

Media älskar att berätta om alla värmerekord man hittat över hela världen. Men vad bevisar detta?  – Inte att vi inte skulle ha haft många varma dagar utan en klimatförändering. Klimathistorien bjuder på många exempel på värmeböljor. Deras återkommande rapportering om detta illustrerar bara att media är måna om att skrämma oss med den globala uppvärmningen. För en vetenskaplig diskussion om detta krävs historisk statistik.

Uppräknande av kalla väderhändelser är precis ett lika ovetenskapligt bevis för att klimatet blir kallare som medias ständiga uppräkning av värmehändelser är ett bevis för att jorden blir varmare.

Medias systematiska framhävande av varma väderhändelser för att ”bevisa” och skrämmas är enbart en illustration på att media är partiska och egentligen ointresserade av den vetenskapliga frågan om klimatförändringar. De kör helt enkelt med dubbla standarders för sina ”bevis”.

3. Klimatmål
   

Nyheter: “Vi kommer inte att leva upp till Parisöverenskommelsen!”, eller leva upp till Net Zero, eller till Agenda 2030.

Media älskar när anklagelserna haglar mellan politikerna. Hela debatten fokuseras på dessa klimatmål. Och på hur vi skall uppnå dem och hur regeringen kommer att misslyckas med att uppnå dem. – Debatten handlar inte om huruvida dessa mål är ekonomiskt eller tekniskt realistiska. Eller om de ens är önskvärda.

Jag kan inte påminna mig en enda offentlig diskussion, eller intervju om huruvida dessa mål är vetenskapligt grundade, behövda eller nödvändiga.

Varför är det så? – Troligen därför att i den offentliga diskussionen så är ”vetenskapen avgjord” och att vetenskapen har bevisat att vi lever i ett ”klimatnödläge”. Och dessa ”fakta” behöver inte, och får inte, ifrågasättas eller ens diskuteras.

4. Klimatkrisen

I nyheterna: Citat från forskare, EU, FN etc säger alla att vi lever i en klimatkris. Här finns dock inga kritiska frågor från reportrarna, utan man bara upprepar påståendet om och om igen.

Varför är det så? – Därför att det anses vara bevisat genom exsistensen av extrema väderhändelser som vi kan se dagligdags, åtminstone i TV. Organisationen World Weather Attribution har specialiserat sig på att förklara allt sådant som orsakat av klimatuppvärmningen. Deras rapporter är dock skrivna i hast och saknar den vetenskapliga granskning som borde vara obligatorisk innan det kablas ut som en sanning.

Här är en läsvärd kommentar om detta: https://www.klimatvett.fi/post/bygger-wwa-sina-%C3%A5sikter-p%C3%A5-riktig-forskning-eller-uppskattade-gissningar .

Alarmet är felaktigt och bygger ofta på ett cirkelresonemang. Men i brist på en riktig diskussion så kommer detta inte allmänheten till del.

5. Extrema väderhändelser

I nyheterna så rapporteras det som sagt ofta om extrema väderhändelser. Däremot sällan eller aldrig om normalt väder. Det senare är ju inte lika sexigt.

Hur som helst, det vi får höra om är skyfall, översvämningar, skogsbränder, torka, etc …. från hela världen runt. Alla sådana händelser förklaras snabbt som konsekvenser av en global uppvärmning.

Experter kallas in till studion och intervjuas av andlösa och upphetsade journalister. Man vet på förhand vilka svar intervjuaren vill ha, men båda är lika förvånade, bekymrade och oroliga. Inga kritiska frågor.

Man får inte ens någon information om vad IPCC har att säga om extremväder.

En som verkligen är insatt om vad IPCC säger och om vad statistiken säger är Roger Pielke Jr: https://wattsupwiththat.com/2025/08/23/pielke-jr-a-takeover-of-the-ipcc/

6. Sammanblandning mellan väder och klimat

Dåligt väder kan vanligtvis förklaras i termer av hög- och lågtryck och deras konsekvenser för molnighet, vindar och nederbörd. Klimat, å andra sidan, brukar beskriva som väder över en period på 30 år eller mer.

Den här distinktionen mellan väder och klimat noteras, förklaras eller diskuteras sällan i den offentliga debatten. Men den är ytterst viktig eftersom extremväder inte är klimat och bevisar i sig vare sig det ena eller det andra.

En annan ofta förekommande sammanblandning i media och i politiken är den mellan miljö och klimat. Sammanblandningen leder ofta till felslut såsom ”Jag vill rädda miljön, alltså måste vi stoppa klimatförändringen”.

7. Överdrifter och rena lögner

Golfströmmen stannar. Isen smälter. Korallreven försvinner. Isbjörnar dör. Bara 10 år kvar …etc.

Vi hör dessa påståenden om och om igen. Men ingen journalist är intresserad av att kolla fakta.

Dessa nyheter fungerar som ren alarmism och har endast syftet att göra oss oroliga och ledsna. De skall som sagt inte kontrolleras eller diskuteras.

En sådan faktakontroll som avslöjat dem som överdrifter och rena lögner hade inte fått önskad effekt att undvika obekväma sanningar.

8. Valet av nyheter i allmänhet

I stort sett varje nyhetssändning och tidning innehåller klimatalarmistiska ”nyheter”. Redaktionerna är tydligen programmerade att alltid ha med något klimatskrämmande. Allt för att predika och förmana oss lyssnare och läsare att tänka på, skrämmas och skämmas så att vi går i takt mot den Stora Gröna Omställningen.

Nyheter som INTE tas upp, eller väldigt sällan, är: t.ex energikrisen i Tyskland och Danmark, alla lokala protester mot vindkraft i Sverige, gröna skatter, den stora revolutionen av EPAs lagstiftning (The DOE Climate Assessment Report) vilket kommer att beröra hela EU, världens energiproduktion, klimathistoriska fakta, samt hela den klimatvetenskapliga diskussionen som berörts ovan.

Varje försök till att få till en seriös diskussion i media eller i politiken bemöts med tillmälen som klimatförnekelse, högerextremism och t.o.m. fascism och vetenskapsförnekelse. Genom att använda sig av metoderna och knepen som nämnts ovan så håller man allmänheten ovetande om det som ibland kallas för ”århundradets viktigaste fråga”.

Just den frågan verkar man vilja undvika till varje pris.