Massvis kritik mot DOA rapporten ... men är den övertygande?

Nu har 85 "klimatexperter" uttalat sig om den laddade klimatrapporten som det amerikanska departementet DOE (United States Department of Energy) beställt och fått av fem etablerade vetenskapsmän och forskare i USA, en rapport som vi skrev om här på Klimatvett för en tid sedan:

https://www.klimatvett.fi/post/ny-rapport-fr%C3%A5n-doe-united-states-department-of-energy-ifr%C3%A5gas%C3%A4tter-den-r%C3%A5dande-klimatuppfattninge

Detta var väntat eftersom rapporten gick hårt åt den "etablerade" uppfattningen om klimatförändringar som IPCC arbetat med ända sedan start 1988 och fortfarande utger regelbundna rapporter om.

Vi skall i detta inlägg titta närmare på vad denna kritik handlar om men innan det gör vi en dykning ner i själva innehållet i de fems rapport som i kritikernas dokument kallas för DOA:s nya klimatrapport. En mycket väldokumenterad rapport med 12 huvudrubriker på 141 sidor. Antalet hänvisade referenser (annan forskning) är 509 st !!! (om jag räknat rätt) vilket berättar något om den omfattande styrkan i författarnas påståenden där de tagit del av vad andra forskare kommit till. Det visar också på ett gediget och brett arbete.

Rapporten är INGEN forskningsrapport (vilket många av kritikerna kanske utgått från i sin kritik) utan en övergripande bedömning av hur klimatfrågan hanterats och fortfarande hanteras i samhället. De hänvisar ofta till vad andra etablerade forskare som inte kanske fått rum i "eliten" kommit fram till. Klart att det irriterar modellmakarna och därför slår de till. Men är deras kritik av den klass man förväntar sig?

Inlägget innehåller tre rubriker:

1. DOA-rapporten (ett axplock) (hela rapporten kan läsas här)

2. Kritiken ( ett axplock ) (hela pressreleasen kan läsas här)

3. Kommentarer till kritiken

   + Sammandrag av alla 12 punkter i DOA-rapporten (för de intresserade)

DOA-rapporten - ett axplock (kan hoppas över om man läst igenom originalet)

2.1 CO2 bidrar till global miljöanpassning

Zhu et al. (2016) var en av de första studierna som rapporterade att global förgröning kunde upptäckas med hjälp av satellitsensorer. Från 1982 till 2011 upptäckte de att över 25-50 procent av jorden blev grönare jämfört med "brunfärgning" över fyra procent och tillskrev 70 procent av grönskan till stigande CO2-nivåer (se figur 2.1).

2.2 De alkaliska oceanerna

En neutral vattenlösning har ett pH på 7,0, medan en med ett pH högre än 7,0 är alkalisk (även kallad basisk) och med ett pH mindre än 7,0 är sur. Det globala genomsnittet för pH-värdet i ytvatten i dag uppskattas till 8,04 (Copernicus Marine Service 2025, figur 2.3), vilket är en minskning från ett uppskattat värde på 8,2 under förindustriell tid (Gattuso och Hansson, 2011). När CO2-koncentrationerna i atmosfären ökade absorberade haven mer, vilket sänker deras pH. Beroende på havens buffertkapacitet förväntas de bli något mindre alkaliska med tiden, vilket stämmer överens med den observerade sänkningen av pH-värdet.

Även om denna process ofta kallas "havsförsurning", är det en missvisande benämning eftersom haven inte förväntas bli sura; "Neutralisering av havet" skulle vara mer korrekt. Även om vattnet skulle bli surt tror man att livet i haven utvecklades när haven var milt sura med pH 6,5 till 7,0 (Krissansen-Totton et al., 2018). På en tidsskala på tusentals år visar proxymätningar av borisotoper att havets pH var runt 7,4 eller 7,5 under den senaste nedisningen (upp till cirka 20 000 år sedan) och ökade till dagens värden när världen värmdes upp under avsmältningen (Rae et al., 2018). Således verkar havsbiota vara motståndskraftiga mot naturliga långsiktiga förändringar i havets pH eftersom marina organismer utsattes för stora variationer i pH.

2.2.2 Förändringar i korallreven

Det finns farhågor om att ett sjunkande pH-värde i havsvattnet kommer att minska förkalkningshastigheten i korallreven. Men korallrev uthärdar redan stora svängningar i pH, delvis på grund av daglig fotosyntetisk aktivitet i revet; uppmätta pH-värden varierar från 9,4 på dagen till 7,5 på natten (Revelle och Fairbridge, 1957). De'ath et al. (2009) rapporterade att en del av Australiens Stora barriärrev (GBR, världens största korallrevsekosystem) hade upplevt en 14-procentig minskning av förkalkning sedan 1990. Detta tillskrevs preliminärt ökande vattentemperatur och sjunkande pH-värde.

Men Ridd et al. (2013) visade att rapporten var resultatet av en partisk dataanalys som, när den korrigerades, inte visade någon förändring i förkalkningshastigheten. Den oro som den ursprungliga artikeln gav upphov till har dock kvarstått, vilket framgår av det stora antalet publicerade citeringar (541) till den ursprungliga studien jämfört med endast 11 citeringar till korrigeringen (per den 30 april 2025).

Den senaste årliga sammanfattningen av GBR-förhållanden från Australian Institute of Marine Science visar att korallproduktionen har återhämtat sig kraftigt (AIMS, 2023). Figur 2.4 visar resultaten av AIMS-undersökningarna av hårdkorallers täckning, uttryckt i procent av revarealen. En stor del av minskningen av GBR före 2011 visade sig bero på intensiv tropisk cyklonaktivitet (Beeden et al., 2015) samt en rad marina värmeböljor, avrinning från jordbruk och invasiva arter (Woods Hole, 2023). Med tanke på de rapporterade minskningarna av GBR-förkalkning mellan 1990 och 2009 och den fortsatta ökningen av CO2-nivåerna i atmosfären, har återhämtningen överraskat vissa observatörer.

3.2 Framtida utsläppsscenarier och kolets kretslopp

Pielke och Ritchie (2020) rapporterade att nya studier som använde RCP8.5 publicerades i en takt av cirka 20 per dag, med cirka två per dag som specifikt kopplade RCP8.5 och "business as usual". De drar slutsatsen att klimatforskarsamhället har ägnat ett decennium åt att "avsätta vetenskapliga resurser till science fiction" och att "den vetenskapliga litteraturen har blivit obalanserad i en apokalyptisk riktning".

IPCC har utvecklat en ny uppsättning scenarier för AR6, scenarierna "Shared Socioeconomic Pathway" (SSP), som har fortsatt den snedvridning som visades i RCP- och SRES-scenarierna. Figur 3.2.2 visar de totala globala observerade koldioxidutsläppen som sammanställts av Internationella energiorganet (IEA) sammanslagna med utsläppsprognosen från miljökonsekvensbedömningen, med beaktande av prognoser för energianvändning och nuvarande politik. De andra raderna visar intervallet för IPCC SSP-scenarier (SSP1-SSP5). Från och med 2023 har de globala CO2-utsläppen legat långt under SSP7.0 och ligger till och med under SSP2-4.5.

4.2 Modellbaserade uppskattningar av klimatkänsligheten

Spridningen av ECS-värden från CMIP5-ensemblen av klimatmodeller som användes i AR5 var 2,0–4,7 °C; Detta intervall ökade för CMIP6-modellerna som användes i AR6 till mellan 1,8 och 5,7 °C (Chen et al., 2021, Scaffeta 2021, se figur 4.1). I stället för att bli säkrare på värden för den modellbaserade klimatkänsligheten verkar intervallet växa.

Den främsta orsaken till den övergripande uppåtgående förskjutningen av ECS i CMIP6 i förhållande till CMIP5 är en större positiv molnåterkoppling, driven av förändringar i molnparametriseringarna i många CMIP6-modeller (Zelinka et al., 2020) På grund av oro för modelljustering och den höga känsligheten för molnparametrisering förlitade sig AR6 (2021) inte på klimatmodellsimuleringar i sin bedömning av klimatkänslighet utan förlitar sig istället på datadrivna metoder.

5.6 Snötäcket stämmer inte överens

Data som sammanställts av Rutgers University Snow Lab visar att snötäcket på norra halvklotets vintersnö inte minskar (figur 5.7). Om något visar det på en ökande trend.

6.3 Extrema temperaturer

AR6-utvärderingen fokuserade på perioden efter 1950 och rapporterade ökande trender i värmeböljornas frekvens och intensitet. NCA4 (National Climate Assessment) noterade dock att aktiviteten på värmeböljor i USA nådde en topp på 1930-talet (figur 6.3.1).

AR6: Det är så gott som säkert att extrema värmeböljor har blivit vanligare och mer intensiva i de flesta landområden sedan 1950-talet, medan kalla extremer (inklusive köldböljor) har blivit mindre frekventa och mindre allvarliga (SPM, A3.1)

7.2 USA:s havsnivåhöjning

Mätningar av relativ havsnivåhöjning från tidvattenmätare blandar ihop den klimatologiskt relevanta ökningen av havsvattenvolymen med lokala vertikala landrörelser. Det senare, som varierar från plats till plats, mäts bäst med hjälp av en GPS-station (Global Positioning System) som ligger nära tidvattenmätaren. Den drivs av en rad processer som kan jämföras med klimatsignalen och som lokalt kan förvärra (sättningar/sjunkningar) eller mildra (höjning) risken för havsnivåhöjning (Wöppelmann och Marcos, 2016).

Mänskliga aktiviteter som utlöser sättningar är ofta betydande. Det rör sig bland annat om dränering av mark (t.ex. för stadsutveckling) och utvinning av grundvatten eller kolväten under markytan.

Tabell 7.1 visar absolut havsnivåhöjning (ASLR) för utvalda platser, fastställd utifrån summan av okorrigerad relativ havsnivåhöjning (RSLR) som uppskattats från tidvattenmätarens tidsserier (NOAA, 2025) och mätningarna av vertikal landrörelse (VLM) (NAS, 2012; Letetrel et al., 2015; Karegar et al., 2016). Den absoluta havsnivåhöjningen för var och en av dessa platser är betydligt mindre än den uppmätta relativa havsnivåhöjningen på grund av lokala sättningar. Mer än hälften av den uppmätta relativa havsnivåhöjningen tillskrivs landsänkningar för dessa platser: San Francisco, Galveston och Grand Isle.

Som referens kan nämnas att den globala genomsnittliga ökningen av den absoluta havsnivån uppskattas till 0,12 tum (3 mm)/år.

8.4 Minskande planetarisk albedo och den senaste tidens rekordvärme

Den mest slående förändringen i jordens klimatsystem under 2000-talet är utan tvekan en betydande minskning av planetens albedo sedan 2015, vilket har sammanfallit med minst två år av rekordhög global uppvärmning. Figur 8.2 visar de planetära albedovariationerna sedan år 2000, då det finns bra satellitobservationer. Minskningen på 0,5 procent av planetens albedo sedan 2015 motsvarar en ökning med 1,7 W/m2 i absorberad solstrålning i genomsnitt över planeten (Hansen och Karecha, 2025). Som jämförelse uppskattar Forster et al. (2024) att den nuvarande drivningen från ökningen av atmosfärisk CO2 jämfört med förindustriell tid är 2,33 W/m2 .

Man har märkt en förändringen i molntäcket. Två förklaringar har föreslagits för det minskande molntäcket under det senaste decenniet:

• Naturliga klimatvariationer

• Förändringar i lågt molntäcke i samband med varmare havsytetemperaturer, vilket innebär en framväxande positiv återkoppling till klimatförändringar (Hansen och Karecha, 2025)

Det är inte lätt att motivera en ny positiv återkoppling från låga moln som började dyka upp 2015 eftersom det inte finns någon uppenbar återkopplingsutlösare som startar vid den tidpunkten. Det finns dock många naturliga klimatsignaler under denna period som är förknippade med förändringar i atmosfärens cirkulation som kan påverka fördelningen av moln:

• Perioden 2014-2016 var en av de starkaste El Niño-händelserna som registrerats

• En kall anomali som började 2015 i den subpolära virveln i Nordatlanten återspeglar ett skifte i havscirkulationsmönstret som är förknippat med decennievariationer i Atlanten (Frajka-Williams et al.,  2017; Arthun et al. 2021).

• Pacific Decadal Oscillation positive index nådde en topp 2016, sjönk sedan och har varit i negativt territorium sedan slutet av 2019

• Utbrott av undervattensvulkanen Hunga-Tonga 2022

Kritiken

Direkt kopierat från kritikgruppens pressrelease:

Expertgranskning avslöjar körsbärsplockade bevis, brist på kollegial granskning och förutbestämt resultat 

Idag släppte mer än 85 klimatexperter en granskning av det amerikanska energidepartementets (DOE) nya klimatrapport, där de fann att den var partisk, full av fel och inte lämpad att informera om politik. 

I ett noggrant dokumenterat svar framhäver denna stora grupp experter DOE:s beroende av misskrediterad forskning, felaktig framställning av bevis och underlåtenhet att följa de peer review-processer som förväntas av trovärdiga vetenskapliga bedömningar. 

Med hjälp av taktik som liknar dem som används av tobaksindustrin, sammankallade DOE bara fem handplockade författare som är välkända för att tillverka utseendet på vetenskaplig osäkerhet om farorna med klimatförändringar. Deras rapport försöker tona ner riskerna med rekordstor värme, intensiva regn, förvärrade skogsbränder, stigande havsnivåer och utbredda hälsoskador – allt väletablerat av årtionden av expertgranskad vetenskap. 

Utgivningen kommer när Environmental Protection Agency (EPA) föreslår att återkalla sin 2009 års hotbild, eliminera dess roll i att reglera klimatföroreningar, och när Trump-administrationen driver på att utöka produktionen av fossila bränslen samtidigt som incitamenten för ren energi minskar. EPA:s föreslagna regel förlitar sig starkt på DOE-rapporten för dess vetenskapliga stöd.

Processfel som gör DOE-rapporten olaglig 

1. Litet team av handplockade kontrarister. Stora bedömningar tar vanligtvis år och involverar ett brett spektrum av ämnesexperter. DOE anställde ett team på bara fem författare, alla välkända för tillverkningsosäkerhet. Eftersom författarna ofta skriver utanför sina kompetensområden, tog kommittén fram en rapport som innehöll grundläggande fel. 

2. Ingen peer review eller transparens. Till skillnad från legitima bedömningar utarbetades rapporten i hemlighet, utan oberoende expertgranskning och inget ansvar för att svara på offentliga kommentarer. 

3. Körsbärsplockade bevis och felaktigheter. Rapporten citerar selektivt föråldrade eller misskrediterade studier (ofta skrivna av kommittémedlemmarna själva), ignorerar den överväldigande vikten av vetenskapliga bevis och ger en felaktig bild av vanliga källor. 

4. Förutbestämt resultat. Rapporten skrevs för att motivera tillbakadragandet av EPA:s Endangerment Finding och främja fossilbränsleintressen, inte för att informera politiken med trovärdig vetenskap. EPA citerar redan ett utkast till rapporten kraftigt och väntar inte på att rapporten ska genomgå någon form av kommentar eller granskning.

Här utvalda uttal från några av de 85 experterna:

"Den här rapporten gör ett hån mot vetenskapen. Den förlitar sig på idéer som förkastades för länge sedan, med stöd av felaktiga framställningar av den vetenskapliga kunskapsmassan, utelämnanden av viktiga fakta, armviftande, anekdoter och bekräftelsebias. Den här rapporten gör det klart att DOE inte har något intresse av att engagera sig i det vetenskapliga samfundet." - Dr Andrew Dessler 

"Normalt skulle en rapport som denna genomgå en rigorös, opartisk och transparent peer review. När det stod klart att DOE inte skulle organisera en sådan granskning, samlades forskarsamhället på egen hand, på mindre än en månad, för att tillhandahålla den. De mer än 85 frivilliga expertgranskarna fann att DOE:s kommitté på fem producerade en rapport som inte är trovärdig." 

- Dr Robert Kopp 

"Väderextrema på grund av klimatförändringar påverkar människors liv nu. Skogsbränder brinner större och längre, med rök som når hundratals kilometer bort. Orkaner växer sig starkare och blir mer förödande. Värmeböljor och torka gör det svårare för bönder att odla mat. Men det här DOE-utkastet till rapport skulle få oss att tro att klimatförändringarna kommer att påverka oss, eller inte ens kommer att påverka den gynnsamma tiden för oss, eller kommer inte att påverka oss. fakta Klimatförändringarna är verkliga och vi måste hantera dem.

Personligen tror jag på Amerikas förmåga till kreativ innovation inför tuffa utmaningar. Men vi kan inte släppa lös kraften i den innovationen om vi inte har en klar känsla för de grundläggande fakta. Och det är det som är så farligt med detta DOE-utkast till rapport. Den togs hastigt ihop av människor som ofta inte förstår vad de skriver om. Innehållet är ofta missvisande eller helt enkelt fel. Så låt oss reda ut fakta, stimulera vår gränslösa innovationsförmåga och möta detta problem direkt.” 

- Dr. Andrew Hultgren 

Den här rapporten är inte en korrekt återspegling av klimatvetenskaplig kunskap, det är en agenda draperad i ett faner av trovärdiga vetenskapliga uttalanden. Men som de många väl undersökta och granskade rapporterna* som beskriver effekterna av CO2 på klimatet beskriver, orsakar CO2 skada genom att öka temperaturerna, göra torkan allvarligare, göra nederbörden mer intensiv, genom att minska livsmedelsproduktionen och så mycket mer. Vi borde använda vetenskapligt granskade och korrekt granskade bedömningar för att fatta rättsliga beslut – inte ogranskade dokument som ger en förvrängd bild av vår vetenskapliga kunskap.” 

- Dr Abigail Swann 

"Rapporten hävdar att tidigare pH-förändringar inte har utgjort ett hot mot det marina livet, men detta är en stor felaktig framställning av vetenskapen, som visar att havsförsurning i det geologiska dokumentet ofta leder till massutrotning. 

Mer allmänt är förändringen vi ser i hur DoE använder vetenskap kylig. DoE låg i framkanten av vetenskapen i decennier, medan denna rapport läses som en amatörmässig övning i förnekelse av klimatförändringar. Den använder alla de vanliga knepen med att plocka körsbärsbitar av vetenskapliga rön med referenser för att försöka låta trovärdiga, men att ta dessa ur områdets bredare sammanhang - vilket i det här fallet överväldigande visar att en snabb CO2-ökning utgör allvarliga risker för livet i havet." 

- Dr James Rae

Kommentarer till kritiken

• Flera av kritikerna uttalar sig om avsaknaden av peer review granskningar och transparens. Denna rapport är ingen vetenskaplig studie och skall då inte granskas på samma sätt som dessa. De fem forskarna kommer inte med någonting nytt rent vetenskapligt som kräver expertis granskning. Vad de gör är att de tar fasta på historiska mätresultat, evidensbaserad data, samlar en stor mängd forskares studieresultat (som antagligen granskats i någon form innan de getts ut) och gör på basen av detta en rapport. Om resultatet då anmärkningsvärt skiljer sig från det som klimatmodellerna (eller DOE:s tidigare klimatdirektiv) kommit till gör de en anmärkning om detta. Förstår inte vad denna kritik går ut på.
  

• Förstår inte heller alls kritiken avseende transparens eftersom deras rapport nu gått ut till allmänheten för kommentarer och reaktioner. Rapporten är ju inget bindande i sig. Bara en gedigen bedömning av klimatläget och hur en del av forskarkåren ser på det. Däremot kan man tala om problem med transparens när IPCC:s söker författare, väljer vilka "forskare" som får leverera material och arbetar med sina rapporter. Då gäller stor integritet och hemlighetsmakeri.

  
  

• Att de fem är handplockade är väl en naturlig selektion. De som tas ut till författare av IPCC:s rapporter är också handplockade. Den som har förmånen att välja ut har självklart också rätt att bestämma vem.

  
  

• Körsbärsplockning är en allmänt förekommande kritik som också tillämpas hos etablissemanget. Att undvika detta är omöjligt. Varje enskilt exempel i vilket sammanhang som helst kan klassificeras som körsbärsplockning. Om exemplet passar in i sammanhanget, är generaliserande och kan användas till författarens framställning har han/hon väl rätt att plocka ut lämpliga hänvisningar.

  
  

• Finns det rena vetenskapliga felaktigheter i de fem författarnas framställning eller i de hänvisade referenserna skall detta naturligtvis framställas och diskuteras enligt vetenskapliga rutiner där författarna ges möjlighet att kommentera kritiken. Av den kritiserande 85-gruppsrapporten framkommer många klagomål mot felaktigheter, förfalskningar och osanna påståenden men ingen kan exakt säga VAD som är fel. Att allmänt uttrycka sig så som de gör kan inte godtas som kritik.

  
  

• Det är sannolikt helt korrekt att rapporten skrevs för att motivera tillbakadragandet av EPA:s Endangerment Finding. Att energiminister Chris Wright nu valt dessa fem välmeriterade och erfarna forskare är säkert ingen slump. Deras forskning, kunnande och åsikter har säkert rimmat väl med USA:s nuvarande klimatlinje och att just deras meriter långt överträffar varje enskild forskares inom 85-gruppen kan väl knappast ses som en nackdel precis. Så här uttrycker sig Chris Wright i förordet till rapporten: "Jag har granskat rapporten noggrant, och jag anser att den troget representerar klimatvetenskapens tillstånd idag. Ändå kan många läsare bli förvånade över dess slutsatser – som skiljer sig på viktiga sätt från den vanliga berättelsen. Det är ett tecken på hur långt det offentliga samtalet har glidit bort från själva vetenskapen. För att rätta till kursen behöver vi en öppen, respektfull och informerad debatt. Det är därför jag välkomnar allmänheten att kommentera den här rapporten."

Om man lite granskar de personer som kritiserat rapporten har många en anknytning till IPCC och arbete med modeller. Då går nog tankarna lätt till att dessa personer inser att deras plats i framtiden är hotad om en helomvändning nu tas. Mot den bakgrunden kan man förstå deras något "upproriska" kritik. Det handlar ju om att försvara sin plats.

För att 85-gruppens kritik skall kunna tas på allvar bör den sakligt bemöta enskilda påståenden i DOA:s nya klimatrapport och bevis läggas fram för att påvisa eventuella fel. Det kan bli svårt eftersom rapporten i huvudsak hänvisar till historisk data, faktiska skeenden och evidensbaserad forskning. Då blir säkerheten på en helt annan nivå än när resultatet (framtidsscenarion) grundar sig på osäkra modeller med stor osäkerhet.

Dessa modeller med påföljande klimatmål och planer runt om i världen har knappast lett till någon märkbar förändring av klimatutvecklingen vi upplever i dag. Det har bara kostat en massa pengar. Skall vi då bara fortsätta med samma verktyg eller bör vi se oss i spegeln och fundera ... var gick det snett?

Det som jag personligen saknar i DOE:s rapport under rubriken om klimatkänslighet är koldioxidens växthuseffekts beroende av dess koncentration. Eftersom den anses vara logaritmisk avtar ju växthuseffekten ju högre CO2 koncentration vi har i atmosfären. Detta är av fysiker bevisat och fastslaget. Det här inverkar ju då definitivt på klimatkänsligheten vid ev. kommande högre koncentrationsnivåer. IPCC räknar ju inte med detta alls. Vad har de fem forskarna för åsikt här? Om det stämmer förändrar det ju allt!

Kommentera gärna i kommentarsfältet här nere 85-gruppens kritik så får vi förhoppningsvis en livlig debatt :)

Här följer ett sammandrag (FÖR DE HUGADE) av DOE-rapportens huvudrubriker:

DEL I: DIREKT MÄNSKLIG PÅVERKAN PÅ EKOSYSTEMEN OCH KLIMATET

1 KOLDIOXID SOM FÖRORENING

Sammanfattning av kapitlet:

Koldioxid (CO2) skiljer sig på många sätt från de så kallade ”Kriterieluftföroreningarna”. Det påverkar inte den lokala luftkvaliteten och har inga toxikologiska konsekvenser för människor på omgivningsnivå. Det är en fråga som ger anledning till oro på grund av dess effekter på det globala klimatet.

2 DIREKTA EFFEKTER AV CO2 PÅ MILJÖN

Sammanfattning av kapitlet:

CO2 förbättrar fotosyntesen och förbättrar växternas vattenanvändningseffektivitet, vilket främjar växternas tillväxt. Den globala miljöanpassningen, delvis på grund av ökade CO2-nivåer i atmosfären, är väletablerad på alla kontinenter. CO2-absorption i havsvatten gör haven mindre alkaliska. Den senaste tidens nedgång i pH ligger inom ramen för den naturliga variationen på tusenåriga tidsskalor. Det mesta av livet i haven utvecklades när haven var milt sura. Sjunkande pH kan påverka koraller negativt, även om det australiska Stora barriärrevet har visat en betydande tillväxt de senaste åren.

3 MÄNNISKANS PÅVERKAN PÅ KLIMATET

Sammanfattning av kapitlet:

Det globala klimatet är naturligt variabelt på alla tidsskalor. Antropogena CO2-utsläpp bidrar till denna variabilitet genom att ändra den totala strålningsenergibalansen i atmosfären. IPCC har tonat ner solens roll i klimatförändringarna, men det finns troliga rekonstruktioner av solinstrålningen som tyder på att den bidragit till den senaste tidens uppvärmning. Klimatprognoserna bygger på IPCC:s utsläppsscenarier som har tenderat att överträffa de observerade trenderna. De flesta akademiska klimatpåverkansstudier under de senaste åren bygger på det extrema RCP 8.5-scenariot som nu anses osannolikt; Dess användning som ett business-as-usual-scenario har varit vilseledande. Kolcykelmodeller kopplar de årliga utsläppen till tillväxten i atmosfärens CO2-lager. Även om modellerna är oense om hur snabbt CO2-upptaget på land och i havet är, är alla överens om att det har ökat sedan 1959. Det finns bevis för att urbaniseringsbias i markuppvärmningsregistret inte helt har tagits bort från klimatdata.

DEL II: KLIMATÅTGÄRDER MOT KOLDIOXIDUTSLÄPP

4 KLIMATKÄNSLIGHET FÖR CO2-FORCERING

Kapitel Sammanfattning

Det finns en växande insikt om att klimatmodeller inte är lämpliga för att bestämma klimatets jämviktskänslighet (ECS) för ökande CO2. IPCC har övergått till datadrivna metoder som inkluderar historiska data och paleoklimatrekonstruktioner, men deras tillförlitlighet minskar på grund av databrister. Datadrivna ECS-uppskattningar tenderar att vara lägre än klimatmodellgenererade värden. Den övre gränsen för IPCC AR6 för det sannolika intervallet för ECS är 4,0 °C, vilket är lägre än AR5-värdet på 4,5 °C.  Denna sänkning av den övre gränsen verkar väl motiverad av paleoklimatiska data. Den nedre AR6-gränsen för det sannolika intervallet för ECS är 2,5 °C, vilket är betydligt högre än AR5-värdet på 1,5 °C.  Denna höjning av den nedre gränsen är mindre motiverad. eftersom AR6 visar att den nedre gränsen för det sannolika intervallet ligger runt 1,8 °C.

5 DISKREPANSER MELLAN MODELLER OCH INSTRUMENTELLA OBSERVATIONER

Sammanfattning av kapitlet

Klimatmodeller visar uppvärmningsbias i många aspekter av deras reproduktion under de senaste decennierna. Som svar på uppskattade förändringar i drivning producerar de för mycket uppvärmning vid ytan (förutom i modellerna med lägst ECS), för mycket uppvärmning i nedre och mellersta troposfären och för mycket förstärkning av uppvärmningen uppåt. Klimatmodeller producerar också för mycket stratosfärisk nedkylning på senare tid, ogiltiga hemisfäriska albedos, för mycket snöförlust och för mycket uppvärmning i majsbältet. IPCC har erkänt några av dessa problem, men inte alla.

6 EXTREMT VÄDER

Sammanfattning av kapitlet

De flesta typer av extremväder uppvisar inga statistiskt signifikanta långsiktiga trender i förhållande till den tillgängliga historiska dokumentationen. Även om det har skett en ökning av varma dagar i USA sedan 1950-talet, en punkt som understryks av AR6, är siffrorna fortfarande låga i förhållande till 1920- och 1930-talen. Extrema konvektiva stormar, orkaner, tornados, översvämningar och torka uppvisar betydande naturliga variationer, men långsiktiga ökningar kan inte upptäckas. En viss ökning av extrem nederbörd kan skönjas i vissa regioner under korta intervaller, men tendenserna håller inte i sig under långa perioder och på regional nivå. Skogsbränder är inte vanligare i USA än de var på 1980-talet. Den brända arealen ökade från 1960-talet till början av 2000-talet, men den är låg jämfört med den uppskattade naturliga baslinjenivån. Skogsbränderna i USA påverkas i hög grad av skogsbruket.

7 FÖRÄNDRINGAR I HAVSNIVÅN

Sammanfattning av kapitlet

Sedan år 1900 har den globala genomsnittliga havsnivån stigit med cirka 8 tum. Havsnivåförändringar längs USA:s kuster är mycket varierande och förknippade med lokala variationer i processer som bidrar till sjunkningar och även med havscirkulationsmönster. De största havsnivåhöjningarna längs USA:s kuster är Galveston, New Orleans och Chesapeake Bay-regionerna - var och en av dessa platser är förknippade med betydande lokal landsänkning (sättning) som inte är relaterad till klimatförändringar. Extrema prognoser för den globala havsnivåhöjningen är förknippade med ett osannolikt scenario med extrema utsläpp och inkludering av dåligt förstådda processer förknippade med hypotetiska instabiliteter i inlandsisen. Vid utvärderingen av AR6-prognoserna fram till 2050 (med hänvisning till referensperioden 1995–2014) har nästan hälften av intervallet förflutit fram till 2025, och havsnivån har stigit i en långsammare takt än förutspått. Mätningar av tidvattenmätare i USA visar ingen uppenbar acceleration utöver den historiska genomsnittliga havsnivåhöjningen.

8 OSÄKERHETER I SAMBAND MED TILLSKRIVNING AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR

Kapitelsammanfattning

"Tillskrivning" avser att identifiera orsaken till någon aspekt av klimatförändringar, särskilt med hänvisning till antropogen aktivitet. Det pågår en vetenskaplig debatt kring attributionsmetoder, särskilt när det gäller extrema väderhändelser. Attribution försvåras av hög naturlig variabilitet, den relativt lilla förväntade antropogena signalen, brist på data av hög kvalitet och beroende av bristfälliga klimatmodeller. IPCC har länge varnat för att metoder för att fastställa orsakssamband inom klimatvetenskapen är till sin natur osäkra och i slutändan beror på expertbedömningar. Väsentlig kritik mot IPCC:s viktigaste bedömningar av CO2:s roll i den senaste uppvärmningen fokuserar på otillräcklig bedömning av naturliga klimatvariationer, osäkerheter i mätningen av solvariabilitet och i aerosoldrivning, och problem i de statistiska metoder som används för attribution. IPCC gör inga anspråk på tillskrivning av de flesta drivkrafter för klimatpåverkan relaterade till extrema händelser. Uttalanden relaterade till statistik över globala extremvärden (t.ex. sannolikhet för händelser eller återkomsttider, storlek och frekvens) anses i allmänhet inte vara korrekta på grund av databegränsningar och görs med låg konfidens. Det är svårt att tillskriva enskilda extrema väderhändelser på grund av att de är sällsynta. Motstridiga påståenden om orsakerna till värmeböljan i västra Nordamerika 2021 illustrerar farorna med förhastade påståenden om tillskrivning av enskilda extrema händelser.

DEL III: PÅVERKAN PÅ EKOSYSTEM OCH SAMHÄLLE

9 KLIMATFÖRÄNDRINGAR OCH USA:S JORDBRUK

Sammanfattning av kapitlet

Det har funnits rikligt med bevis sedan årtionden tillbaka att stigande CO2-nivåer gynnar växter, inklusive jordbruksgrödor, och att CO2-inducerad uppvärmning kommer att vara en nettofördel för USA:s jordbruk. Ökningen av CO2 i omgivningen har också ökat produktiviteten för alla större amerikanska grödor. Det finns anledning att dra slutsatsen att klimatförändringarna på det hela taget har varit och kommer att fortsätta att vara neutrala eller fördelaktiga för större delen av det amerikanska jordbruket.

10 HANTERING AV RISKER FÖR EXTREMVÄDER

Sammanfattning Kapitel

Trender för förluster till följd av extrema väder- och klimathändelser domineras av befolkningsökningar och ekonomisk tillväxt. Tekniska framsteg som förbättrade väderprognoser och system för tidig varning har avsevärt minskat förlusterna till följd av extrema väderförhållanden. Bättre byggnormer, översvämningsskydd och mekanismer för katastrofinsatser har minskat de ekonomiska förlusterna i förhållande till BNP. Den amerikanska ekonomins expansion har urvattnat den relativa effekten av katastrofkostnaderna, vilket framgår av jämförelsen mellan historiska och moderna BNP-procentandelar. Risken för värmerelaterade dödsfall har minskat avsevärt på grund av anpassningsåtgärder, bland annat införandet av luftkonditionering, som är beroende av tillgången till energi till överkomliga priser. Dödsriskerna i USA, även under extrema uppvärmningsscenarier, förväntas inte öka om människor kan vidta adaptiva åtgärder.

11 KLIMATFÖRÄNDRINGAR, EKONOMIN OCH DE SOCIALA KOSTNADERNA FÖR KOL

Sammanfattning av kapitlet

Ekonomer har länge betraktat klimatet som en relativt oviktig faktor för ekonomisk tillväxt, en åsikt som upprepas av IPCC själv i AR5. Mainstream klimatekonomi har erkänt att CO2-inducerad uppvärmning kan ha vissa negativa ekonomiska effekter, men de är för små för att motivera en aggressiv minskningspolitik och att försöka "stoppa" eller begränsa den globala uppvärmningen även på nivåer långt över Parisavtalet skulle vara värre än att inte göra någonting. En inflytelserik studie från 2012 föreslog att den globala uppvärmningen skulle skada tillväxten i fattiga länder, men resultatet har senare visat sig inte vara hållbart. Studier som tar full hänsyn till modellering av osäkerheter finner antingen inga bevis för en negativ effekt på den globala tillväxten från CO2-utsläpp eller finner att fattiga länder är lika benägna att gynnas som rika länder. Uppskattningar av sociala kostnader för koldioxid (Social Cost of Carbon, SCC) är mycket osäkra på grund av okända faktorer i framtida ekonomisk tillväxt, socioekonomiska vägar, diskonteringsräntor, klimatskador och systemåtgärder. SCC är inte i sig informativ när det gäller de ekonomiska eller samhälleliga effekterna av klimatförändringarna. Det ger ett index som kopplar samman stora nätverk av antaganden om klimatet och ekonomin till ett dollarvärde. Vissa antaganden ger ett högt SCC och andra ger ett lågt eller negativt SCC (dvs. en social nytta av utsläpp). Bevisen för eller emot de underliggande antagandena måste fastställas på ett oberoende sätt. Det resulterande SCC tillför ingen ytterligare information om giltigheten av dessa antaganden. Att ta hänsyn till potentiella brytpunkter motiverar inte större revideringar av SCC:s uppskattningar.

12 GLOBAL KLIMATPÅVERKAN AV USA:S UTSLÄPPSPOLITIK

Kapitel Sammanfattning

USA:s politiska åtgärder förväntas ha omätbart små direkta effekter på det globala klimatet och eventuella effekter kommer att visa sig först med långa fördröjningar.